Kikar in för att önska er alla en fin påsk. Hoppas ni har det så bra ni kan under rådande omständigheter, att ni njuter av solen och sällskap av era närmaste.

Sänder också tankar till de som inte kan vara med sina nära och de fantastiska människorna som jobbar inom vården och äldreomsorgen som har det så tufft just nu.

❤️

Liksom i Sverige ökar antalet smittade i Uganda, oron och restriktionerna likaså.

Våra barn, ungdomar och personal har det bra och innanför våra grindar pågår livet någotsånär som vanligt.

Utanför är det något helt annat. President Museveni har som sagt spärrat alla gränser, förbjudit resor inom landet och stängt ner i princip allt. Gatorns patrulleras av polis och om man ertappas i en folksamling eller med att bedriva handel etc. utan tillstånd används tuffa medel för att få det att upphöra.

Polisbrutalitet förekommer visserligen annars också men nu är den skoningslös och tar inte hänsyn till varken barn eller äldre.

Huruvida dessa åtgärder kommer att ha någon effekt vet ingen. Många med mig är förstås oroliga för vad som kommer ske i Uganda och övriga Afrika om (när?) viruset börjar spridas som det gjort i Asien, Europa och USA.

Vid Ebola-epidemin kom omvärlden för att hjälpa.

Vem ska hjälpa nu?

Den senaste veckan har de första fallen av Corona registrerats i Uganda. Alla, som jag förstått, är kopplade till resenärer som nyligen anlänt från Dubai.

Myndigheterna agerade direkt och har nu mer eller mindre satt hela landet i karantän. Gränserna är stängda. Likaså skolor. Folksamlingar är förbjudna vilket betyder att även kyrkor och moskéer fått strikta restriktioner. Till och med bussar och boda-bodas (mc-taxi) står stilla.

Våra internatelever har fått komma tillbaka och alla är nu samlade i huset tills vidare.

Ingen vet hur länge detta undantagsläge kommer att gälla eller vilka konsekvenser det får för invånarna i landet där få har en fast inkomst och helt saknar socialt skyddsnät.

Inledningsvis verkar det dock vara lugnt och i huset är humöret gott.

Vi följer förstås utvecklingen noga.

Jag ber om ursäkt för uppehållet. Tankarna har varit på alla olika håll och kanter den senaste tiden.

Svårt att greppa riktigt vad som sker men vi får alla göra vårt bästa för att följa de råd som ges av våra myndigheter, hjälpa varandra och inte minst hylla och stötta de som på så många olika sätt kämpar för att vi ska ta oss igenom det här så helskinnade som möjligt.

Vilka hjältar.

Individuellt har vi alla varit med om tider av oro där tillvaron svajar, men aldrig förut tillsammans på det här sättet.

Jag hoppas att det tar fram våra bästa sidor och är något vi går stärkta ur.

Ta hand om er själva och varandra ❤️

Jag fyllde år häromdagen och fick världens överraskning av Isaac.

Med pengar han sparat sen tandfen var på besök nyligen hade han beordrat Alex att cykla med honom till den lokala butiken här i Åkarp för att köpa en present till mig.

Alltså…

Utan att jag märkt det letade han sen upp både omslagspapper och presentband och slog in allt alldeles själv. Som om det inte vore nog hade han dessutom gjort ett jättefint kort, varit ute och plockat blommor OCH toppade allt med att fästa ett hjärta på paketet (en godisbit han sparat från helgen innan).

Kan man känna sig mer speciell på sin dag? Tror inte det.

Älskade, älskade unge.

Som jag nämnt förut lägger vi större och större fokus på utsatta flickor. De är av naturliga skäl inte lika synliga i samhället som de av våra pojkar som levt på gatan, men i samarbete med de sociala myndigheterna lyckas vi identifiera fler och fler.

Hittills i år har vi kunnat erbjuda ytterligare sex unga flickor stöd så att de ska kunna börja eller fortsätta i skolan.

Här är tre av dem.

Mer information om de här och de andra nya flickorna kommer.