Vi brukar visserligen köra storstädningar ett par gånger om året…

…men jag tror den här var mer välbehövlig än någonsin. Efter en hel vår hemma i karantän var en ordentlig uppfräschning verkligen på sin plats.

Det måste vara extremt påfrestande att inte få röra sig som man vill, tre månader nu som skolor varit stängda och de i princip inte varit utanför våra grindar (förutom kortare ärenden i närområdet).

Lider med dem.

Och imponeras över att de fortfarande hanterar allt så väl, hur de försöker hålla sig aktiva och få dagarna att gå.

Den här platsen har blivit poppis hörde jag.

Vår midsommar blev inte riktigt som vi tänkt, Isaac var lite krasslig tidigare i veckan så vi höll oss för oss själva. Men fick en väldigt mysig dag med bad, god mat och superfin tårta som Isaac gjort nästan helt själv.

Hoppas ni också haft en fin midsommar hur ni än har firat.

Så många och så mycket vi saknar i Kabale, svårt att ta in att det var så längesen vi var där och att inte veta när vi kan återvända.

Drömmer om när vi får gå in genom grinden till huset och träffa alla igen.

Längtar efter att få sitta på verandan. På räcket med ryggen mot en av pelarna. Se hur de droppar in från skolan en efter en, några sätter sig och snackar lite, andra byter snabbt om, tar sina fotbollsskor och sticker för att träna, ett par slänger sig i tv-soffan efter en lång dag. Pias, Isaac och co cyklar som galningar i trädgården. Joram med gummistövlar och vattenkanna i sitt grönsaksland.

Bästa platsen jag vet den där verandan.

Man har lättat något på restriktionerna i Uganda, men skolorna är fortsatt stängda och ansiktsmask när man lämnar sitt hem är ett måste.

Det har inte gått någon större nöd på Joram under karantänen. Medan många fått avstå sånt de normalt tycker om att göra har han kunnat ägna större delen av dagarna åt det han älskar mest.

Odling.