ETCP Uganda
Insamlingsstiftelsen Emma & Therese Children's Project
Vi försöker fräscha upp huset litegrann, bland annat genom att måla om och av den anledningen har vi de senaste dagarna försökt hålla oss därifrån så mycket vi kan.
Vi trodde att hantverkarna skulle komma i måndags när fotbollsturneringen startade men de dök till vår förvåning upp redan i söndags och ville sätta igång. Så det var till att få iväg alla snabbt för att ge dem arbetsro.
Vad vill ni göra, frågade vi.
BADA!
Så vi drog till Cephas och njöt av en eftermiddag med sol och bad.
Härligt!
En favorit för oss när vi är i Sverige är som för så många andra barnfamiljer tacos.
Snabbt, enkelt och gott.
I lördags bestämde vi oss för att göra tacos med ungdomarna. Det blev gott – väldigt gott – och uppskattades mycket. Men snabbt och enkelt var det definitivt inte. Här finns som bekant inga halvfabrikat och få genvägar är möjliga så allt måste göras från “scratch”.
Det tar sin lilla tid kan jag säga.
6 timmar närmare bestämt.
Vi uppmuntrar alltid besökare att hålla i egna aktiviteter med ungdomarna, gärna något som de aldrig provat förut. Filippa är handbollsspelare och erbjöd sig att köra en träning.
Kul!
Eftersom det saknas inomhushallar fick det bli en variant på gräs, inte helt optimalt förstås men det funkade. Alla snappade upp reglerna snabbt och tyckte det var väldigt roligt. Många har ju fint bollsinne och var riktigt duktiga.
Tusen tack för initiativet Filippa! Det här måste vi göra fler gånger.
Det är ju jullov och de flesta vilar upp sig inför kommande läsår. Men inte alla. Shakira har istället lyckats skaffa sig ett jobb och spenderar sina dagar i bageriet på Kabales största supermarket.
Hon trivs jättebra och var så glad i helgen när hon fick sin allra första lön. Med den gav hon sig ut på shoppingtur och köpte nya kläder, sen unnade hon sig ett besök hos frisören.
Därefter gick hon till banken och öppnade ett konto på vilket hon satte in resten av pengarna.
Härlig känsla kan jag tänka mig.
Vi har varit i Rwanda över helgen, i huvudstaden Kigali närmare bestämt för att hämta upp en besökare på flygplatsen.
Det är dottern till en av mina kollegor på FrontPac (där jag jobbar i Sverige) som ska spendera några veckor här hos oss.
Jag ser fram emot att lära känna henne och det är jag säker på att ungdomarna också gör.
Ungdomarna önskade spaghetti med köttfärssås till middag och så fick det bli.
Därefter blev det en tur till hotellet Cephas Inn där som vanligt stora delar av Kabale samlats för att umgås, dansa och se på fyrverkerierna.
De uppskattades av alla utom en liten herre. Pias har aldrig lyckats hålla sig vaken fram till midnatt tidigare år, han har därför aldrig upplevt fyrverkerier och när det började smälla blev han SÅ rädd.
Stackaren.
Han repade sig snabbt som tur är men är nog ganska glad över att det är tolv månader till nästa nyårsafton.
