Att leva som gatubarn i Uganda innebär ett stort utanförskap, få bryr sig om dem och de är ständigt utsatta för trakasserier och våld. För många är dagarna en konstant kamp för mat och droger. För att på tag på dessa letar eller stjäl man metaller men också annat som kan säljas snabbt, en del tigger och många är offer för barnarbete.
Orsakerna till att barn hamnar på gatan varierar, gemensamt för alla är dock bakgrunder präglade av svåra omständigheter. Föräldralöshet, fattigdom, våld i hemmet, missbruksproblematik, sjukdom och psykisk ohälsa är några.
Pojke 11 år
”Mamma dog när jag var liten. Jag och min bror bodde ensam med pappa men han var sällan hemma. När han gick någonstans låste han in oss i huset. Vi kunde sitta där i timmar. När vi blev äldre började vi rymma, vi tog oss till stan där vi mötte en pojke vi hade gått i skolan med tidigare. Vi sniffade lim och rökte marijuana och kände oss gladare än vi hade gjort på länge. Pappa kom ofta efter. Han fångade oss, tog oss hem igen och gav oss hårda bestraffningar. Så fort vi fick chansen rymde vi igen och han fortsatte jaga oss. Till slut gav han upp.”
Pojke 12 år
”Min mamma jobbade som hembiträde hos en familj när jag föddes. Jag vet inte vem min pappa är. En dag försvann hon och lämnade mig kvar. Jag vet inte var hon är. Familjen hon arbetade hos tog hand om mig när jag var liten. Ju äldre jag blev desto busigare blev jag. De blev ofta arga på mig. En dag sa de till mig att jag inte kunde bo där längre. Jag hade ingenstans att ta vägen så jag började leta mat i sopcontainers och sova i buskar eller övergivna hus. Snart träffade jag andra barn i samma situation och vi blev kompisar”
