Dagar, veckor och månader rusar, min ambition och starka vilja att blogga finns där konstant men på grund av rådande omständigheter inte tiden eller orken som förut. Vi har, som jag tidigare berättat, drabbats av sjukdom i familjen och det upptar nästan all vår kraft. Men det går på rätt håll och vi hoppas och tror att vi ska komma stärkta ur detta en dag. Vi är tacksamma för att vi har varandra och en massa fina människor runtom oss som stöttar på olika sätt.
Tänker på alla som går igenom betydligt svårare prövningar och inte får den hjälp de behöver. Hur världen ser ut 2024. Obegripligt, vidrigt och så bottenlöst sorgligt.
Önskar vi kunde göra något för barn som har det svårt i alla världens hörn, men för vår lilla organisation är fokus fortsatt på Uganda och jag vill med detta inlägg uppdatera er om läget där.
På grund av sinande intäkter, inflation/prisökningar och ogynnsamma valutakurser har vi de senaste åren förstått att vi inte kommer att kunna bedriva vår verksamhet på samma sätt som tidigare. Det var ansträngt redan under pandemin men då fick vi det att gå runt eftersom skolorna var stängda länge och vi därmed inte hade skolavgifter att betala. När de öppnade igen förstod vi att situationen var ohållbar och att åtgärder var nödvändiga. Vilka åtgärder var i det läget inte spikade. När ministeriet som ansvarar för tillsyn av verksamheter som vår införde nya regler som skulle innebära ytterligare kraftigt ökade kostnader växte en insikt som snart därefter landade i beslut om att avveckla boendebiten och fokusera på utbildning och förebyggande arbete.
Det har utförts genom att gradvis slussa ut de barn och ungdomar som bott hos oss men inte ta in nya barn för att fylla de tomma platserna. De flesta bor nu åter med sin familj eller släktingar, i de fall det inte är möjligt har vi hittat andra lösningar i form av boende hos personer som de och vi känner väl. I slutet av 2023 hade alla flyttat ut och vi var tvungna att säga upp flera av våra medarbetare som nu stod utan arbetsuppgifter.
Mycket smärtsamt men vår förhoppning är att huset fortsatt ska vara en mötesplats för alla och att vi med tiden hittar nya möjligheter till arbete hos oss, för tidigare anställda men också våra ungdomar.
Prioritet nummer ett just nu är dock utbildning.
Vi trodde initialt att de neddragningar vi gjort skulle vara nog för att de medel vi får in kontinuerligt skulle räcka men tyvärr gör de inte det. Dels kommer det inte in lika mycket, dels har avgifter och allt annat kopplat till skolan blivit mycket dyrare.
Vi hade förmånen tidigare i år att åter få besök av en gymnasieklass från YBC Nacka i Stockholm, de är fantastiska och hade samlat in pengar för att betala av sista avgifterna för 2023 samt första terminen 2024 för flera av våra grundskoleelever och de fortsätter att leta sponsorer för mer stabilitet. Otroligt fint.
Men trots detta befinner vi oss just nu i en sits där skolor kräver betalning omgående och vi helt enkelt inte har tillräckligt på kontot för att göra det.
Vi stöttar idag 30 elever med skolavgifter, även här har vi varit restriktiva senaste tiden med att erbjuda fler stöd när någon gått ut skolan eller av andra anledningar inte längre är i behov av insats. Naturligtvis vill vi åter kunna hjälpa fler men det är under förutsättning att vi har råd.
I skrivande stund har vi obetalda skolavgifter samt räkningar för material och annat på totalt 11 781 800 Uganda shillings. Det motsvarar drygt 32 000 svenska kronor.
Vi har inte 32 000 kronor. Vi har inte ens hälften.
Därför vädjar vi än en gång till er.
Om du kan och vill stötta oss regelbundet är vi förstås väldigt tacksamma, men om du som många föredrar att bidra då och då när det behövs extra mycket vore det otroligt välkommet just nu.
Varenda krona gör nytta.
Tack för er tid och stöd, vi önskar er alla en riktigt fin påsk.
Insamlingssiftelsen
Emma & Therese Children’s Project (ETCP)
Bankgiro: 536-5473
Swish: 123 476 39 83
Nedan följer en kort presentation av våra barn och ungdomar samt ett par av de nu vuxna som vi tidigare stöttat. Av vilka många är fantastiska förebilder och ambassadörer. Det är även vår tidigare volontär Ulla som numera bor i Kabale, hon håller tillsammans med våra ungdomar och medarbetare samman ETCP-familjen trots svåra tider. Vi är så tacksamma för det.
Katarina säger
Swishat det jag kan. Hoppas på många bäckar små. Så viktigt att barnen får fortsätta gå i skolan.
Häftigt med de stora ungdomarna/unga vuxna som nu jobbar, även om det inte ör deras drömjobb.