Det har inte gått någon större nöd på Joram under karantänen. Medan många fått avstå sånt de normalt tycker om att göra har han kunnat ägna större delen av dagarna åt det han älskar mest.
Odling.
Cabbage
Får inte blunda
Sommaren äntligen här och när Isaac tog ett kvällsdopp igår kändes livet så hoppfullt. För en kort stund glömde jag bort allt elände som pågår.
Men viktigt att inte göra det. Pandemin härjar fortfarande, orättvisorna likaså.
Förfärad över videon när George Floyd långsamt mördas av de som egentligen ska skydda. Äcklad över Trump och hans uttalande när människor protesterar.
Fast inte förvånad…
Att leva med Alex och Isaac har fått mig att se saker jag tidigare missade eller kanske valde att förtränga. Det handlar inte nödvändigtvis om polisbrutalitet eller grova fysiska övergrepp utan om situationer i vardagen där det blir så oerhört tydligt att vi lever under olika förutsättningar. Som varför Alex ständigt blir stoppad i så kallade ”random security checks” när vi reser till exempel, men inte jag.
Det är ingen slump.
Så viktigt att vi ser dessa strukturer. Och försöker bryta dem.
Fotboll i trädgården
Vår gräsmatta har mått bättre, men vilken himla tur att vi har en nu när det är förbjudet att gå till fotbollsplanen.
Träslöjd?
Trodde först de täljde träfigurer men fick sen förtydligat att det var cassavarot…
…. som sen friterades i het olja och toppades med salt innan de snabbt åts upp.
Mums!
Sorgligt besked
Igår fick vi väldigt ledsamma nyheter från Uganda.
Roberts mamma har tyvärr gått bort.
Hon har varit kroniskt sjuk under många år och flera gånger varit illa däran men återhämtat sig. Den här gången orkade tyvärr inte kroppen.
Dessvärre är det också så att han inte kommer att kunna ta farväl av henne ordentligt eftersom hon bodde i ett annat distrikt och det är förbjudet att resa någonstans just nu p.g.a. Corona. Vi har varit i kontakt med myndigheterna för att se om undantag kan göras men det tycks vara omöjligt.
Så sorgligt alltihop.
Vi kan inte göra annat än att försöka stötta Robert så gott det går och så fort restriktionerna hävs kommer vi naturligtvis se till att han får åka och träffa sina släktingar och platsen där mamman begravs.
En dag i taget…
President Museveni har lättat något på restriktionerna i Uganda. Butiker får hålla öppet, restauranger likaså men bara för take-away och folk får vistas ute igen under förutsättning att de bär munskydd.
Många trodde att skolorna skulle dra igång igen men de hålls stängda i minst två veckor till. Det gäller även kyrkor, moskéer och all form av kollektivtrafik.
Tråkigt förstås med dessa begränsningar men det är bara att acceptera och ta en dag i taget. Jag tycker våra ungdomar är bra på det och hanterar situationen väldigt väl.
Det hjälper förstås att vi har mycket i huset att fördriva tiden med.
