Ungdomarnas möjligheter att röra sig ute är minst sagt begränsade under pandemin, men det finns undantag som tur är.

De kan exempelvis fiska ”mud fish” i ån bakom vårt hus och får låna grannens hemmabyggda utegym om de vill.

”Höstens” första match för Isaac idag, i trettio graders värme. Härligt att de är igång igen.

I Uganda råder tyvärr ännu hårda restriktioner så det är fortfarande bara fotboll i trädgården som gäller.

Som vi längtar efter allt och alla i Kabale. Tänk att få sitta med det här gänget just nu och lyssna på deras historier.

Häromdagen ordnade ungdomarna en spontan barbeque i trädgården, men inte på någon vanlig grill…

…de gjorde små lerugnar på traditionellt ugandiskt vis där de sen rostade potatis och annat gott.

Mysigt!

Fortfarande finns det ingen prognos för när skolorna kan dra igång igen, ofattbart att de varit hemma i fyra månader nu.

Visserligen har det erbjudits stödundervisning via TV och radio men det går inte att jämföra med en lärarledd i klassrummet. Nu pratas det om att stryka läsåret helt och låta alla gå om nästa år. Något väldigt få tycker är en bra lösning, särskilt de som går sista årskurs i grundskolan eller gymnasiet.

Men kanske är det till slut det enda rimliga…

Ni minns kanske vår äldste kille, Alex, som tog sin examen i höstas?

När vi drog igång vår verksamhet för snart tio år sedan sa han att han ville bli socialarbetare och jobba hos oss i framtiden.

Nu gör han det.

Alex fick en tillfällig anställning under jullovet, sedan ville både vi och han själv att han skulle vidga sina vyer lite och prova att jobba någon annanstans. Men så kom corona och inget blev som planerat…

Jätteglada att Alex fanns tillgänglig när skolorna stängde och alla sattes i karantän. Han har varit en stor hjälp och är enormt omtyckt av alla.

Vi hoppas att han kommer stanna hos oss länge (men om han längre fram vill söka fler utmaningar kommer vi naturligtvis att stötta honom).