Ja, se vem som är tillbaka i stan! Vår före detta medarbetare, världens bästa Andrew, som ju flyttade till Australien för två år sedan är på besök i Kabale.

Grabbarna, särskilt de äldre, var väldigt glada att se honom. Han har ju spelat en väldigt stor roll i deras liv och de saknar honom förstås mycket.

Mark gjorde ju väldigt bra ifrån sig på sina Primary Leaving Examinations (PLE) vilket har gjort att han är behörig i princip till vilken gymnasieskola som helst. Han valde samma skola som Zakayo och kruxet även för honom är att den ligger en ganska bra bit bort. Men, liksom Zakayo gjorde i fjol, har nu även Mark investerat i en egen cykel med hjälp av de pengar han tjänat när han jobbat under jullovet.

Denna vårdar han nu ömt.

 

Någon som önskar att han hellre också var på stranden istället?

Nejdå.

Skolan förser eleverna med uniform men shorts i Brintons storlek är slut och de väntar på att en ny beställning ska levereras. Tills vidare har han fått lov att ta på sig vilka shorts han vill. Övrig uniform är däremot obligatorisk.

Därav denna färgglada kombination.

 

 

 

Vi njuter av de sista dagarna i solen innan det är dags att bege sig tillbaka till Kabale. Det har varit en lugn och stillsam semester förutom igår när det plötsligt blev väldigt dramatiskt. Vi är i vattnet med Isaac, som är mer under ytan än över, simmande runt oss som en liten fisk. Så plötsligt, det mest hjärtskärande skrik jag hört. och det slutar inte. Han skriker och skriker och skriker. Herregud, vad händer!? Vi får upp honom på stranden där han fortsätter skrika lika intensivt och förmår sig inte att berätta vad som hänt men tar sig för nacken.

Har något bitit honom? Har han skurit sig? Vi tittar men ser först inget men så efter en liten stund börjar man se stora märken/utslag över nacke och axlar.

Brännmanet, det måste vara en brännmanet. Och så tänker jag afrikansk brännmanet. Är de farliga? Vad gör vi? Känner paniken komma med en otröstlig Isaac i famnen. Just då kommer en kvinna utspringande från en dykskola i närheten och ropar på oss. Vi skyndar dit och hon lugnar oss direkt och informerar att maneterna inte är giftiga, men det gör förstås fruktansvärt ont att bli bränd. Hon och hennes kollegor tar sen så väl hand om Isaac (och oss), ger honom första hjälpen genom att massera in vinäger och han börjar äntligen lugna ner sig. Puh!

Älskade unge vad du kan skrämmas.

Så otroligt tacksam för hjälpen vi fick.

När smärtan hade lagt sig var Isaac förstås fortfarande skakig och inte alls sugen på att bada mer men lite försiktigt lyckades vi övertala honom och efter en stund var han sitt gamla badtokiga jag igen. Men med ett nyfunnet intresse, nämligen brännmaneter, som denne 6-åring nu vill veta precis allt om.

Joram är som sagt väldigt  intresserad av odling och mycket kunnig dessutom. Tidigt varje morgon ger han sig ut  i grönsakslandet med vattenkannan. Nu har Ulla gett honom en utmaning, att odla något han aldrig provat tidigare, nämligen kålrot vars fröer hon hade med sig från Finland.

Kul!

Vi försöker alltid uppmuntra de intressen våra barn och ungdomar har och styr verksamheten ganska mycket kring dem. För många är fotbollen i centrum men det finns förstås också annat som lockar. Stuart har sin musik, Brian och Zakayo dansen, Tugume gillar akrobatik och Joram sitt trädgårdsland.

Marwin tycker om djur och är den som ser till att kaninerna som bor hos oss har det bra.

Ett uppdrag han utför med bravur.