Som jag berättat tidigare blev tre av våra killar erbjudna att åka på uttagningar olika gymnasieskolor i Kampala. Ian och Tugume väntar fortfarande på besked om hur det gått men för James är det redan klart. Han fick en inbjudan till St Mary’s Kitende, den största skolan inom fotboll i landet och har deltagit i uttagningar under en vecka tillsammans med över hundra andra unga spelare. Chanserna att han skulle bli antagen var väldigt små och bara att få vara där och provspela var stort nog. Men så gick dagarna och han lyckades ta sig vidare i eliminering efter eliminering och till slut fick vi veta att han är en av sju spelare som erbjudits stipendium.

Helt otroligt.

Inte nog med att han kommer få några av Ugandas bästa tränare och spela med de främsta ungdomarna, han kommer också att få studera helt gratis på en av de bästa skolorna i landet.

Fantastiskt roligt.

James har haft en oerhört tuff bakgrund men lyckats vända den till en styrka. En av de absolut finaste killar jag mött, hårt arbetande oavsett vad det gäller och alltid trevlig och ödmjuk mot alla. Han är så välförtjänt av detta och vi är otroligt glada och stolta över honom.

Bra jobbat James!

 

Jag får ibland frågan vad som händer med de barn som aldrig får en chans att komma ifrån livet på gatan. Dessvärre är det i regel är det en väldigt dyster framtid som väntar. Många överlever inte tills de blir vuxna och av de som gör det fortsätter för de flesta ett liv präglat av utanförskap. Missbruksproblem i kombination med avsaknad av utbildning och kontakter som kan eller vill hjälpa dem att skaffa arbete leder till att många försörjer sig på kriminalitet.

Men det finns hopp även för dem. Det fick vi bevis på i helgen när vi besöktes av Murisa, som levde på gatan i över ett årtionde.

Ju äldre han blev desto tyngre och dyrare blev också drogerna och för att finansiera missbruket övergick de mindre stölder och inbrott han utfört som ung till grova överfallsrån. En natt blev han gripen. Inte första gången men den här gången släpptes han inte som tidigare utan togs till domstol där han dömdes till fängelse. Det var där, i en smutsig cell, som han bestämde sig. Om han någonsin skulle komma därifrån skulle han förändra sitt liv.

Och han gjorde det.

När han släpptes lämnade han drogerna och brottsligheten och började arbeta på marknaden i Kabale med att hjälpa folk bära tunga varor. Det gav förstås inte mycket pengar men tillräckligt för att hålla sig mätt. Snart uppmärksammade människor runtomkring hans förändring och en dag erbjöd en kvinna honom att komma och bo hos hennes familj.

I två år har han varit drogfri och bott hos den här familjen och har, närmare 25 år gammal, med deras hjälp börjat läsa in grundskolan. Samtidigt håller han föredrag för ungdomar där han dels betonar att hur illa något än är ställt så går det att förändra men också hur viktigt det är att man själv anstränger sig och tar vara på de chanser man får.

Väldigt gripande och inspirerande historia. Tack snälla Murisa för att du delade med dig.

 

Det har varit fullt upp här de senaste dagarna, den här veckan startar nämligen skolorna igen.

Idag har våra grundskoleelever haft upprop och imorgon är det gymnasieungdomarnas tur.

Tar alltid längre tid än man tror innan alla slagit sig till ro och fått allt de behöver för att studera. Det varierar nämligen beroende på skola, årskurs, om man är internatelev eller inte. Och mitt i alltihop är det alltid någon som inser att deras uniform är för liten, att det behövs nya skor, att skolväskor är trasiga etc. Så det är lite rörigt för tillfället men det brukar ordna sig och snart är alla tillbaka i skolbänkarna.

Då kan äntligen mina kollegor pusta ut och få lite ledigt, de har jobbat oavbrutet sen början på december och är väl värda en paus.

 

 

 

 

Uganda sörjer efter att en av dess största artister hastigt avlidit.

Moses Radio, medlem i duon Radio & Weasel, vårdades på sjukhus för skallskador han ådragit sig i ett slagsmål men de var så svåra att hans liv inte gick att rädda. Han dog tidigt i torsdags morse och hela landet tycks sen beskedet ha varit i chock.

Alla medier har rapporterat om det non-stop, varenda människa man möter pratar om det och hans låtar spelas precis överallt.

Det är väldigt tydligt hur mycket hans musik betytt. Jag har aldrig sett något liknande.

Händelsen har också fått mig att inse hur skört livet är,  i synnerhet här där sjukvården inte är som hemma och  vilken änglavakt vår pojke som blev nedslagen i julas hade.

Det hade lika gärna kunnat sluta lika illa.

Usch.

Det här är min favorit bland alla Radio & Weasels låtar. Den spelades hela tiden när vi precis startat vår verksamhet och påminner mig väldigt mycket om den perioden.

 

 

Vad vill ni hitta på, frågade vi ungdomarna igår.

Spela kubb.

Sagt och gjort.