Idag har vi träffat Tom och pratat om hans framtid. Han gick ju ut grundskolan i vintras och flyttade därefter hem till sin mamma. Deras relation har länge varit brokig men i takt med att Tom mognat har de funnit varandra igen vilket vi är jätteglada över. Som jag nämnt tidigare är det inte aktuellt för Tom att påbörja gymnasiestudier, delvis på grund av hans ålder men också för att hans betyg dessvärre inte räcker till. Istället diskuterade vi idag vilka andra alternativ som finns.

Toms berättade att det som lockar honom mest är att bli svetsare.

Vi lovade att göra allt vi kan för att hitta en utbildning/lärlingsprogram som skulle kunna göra det möjligt.

Ulla vill gärna lära sig det lokala språket Rukiga och tar lektioner hos en privatlärare. Hon får ofta uppgifter med sig att träna på till nästa gång och det råder ingen brist på läxhjälp i huset direkt. Det är många som tycker det är väldigt roligt att höra när Ulla kämpar med uttalen (men de är inte lika tuffa när hon ber dem säga nåt på finska).

En annan som nyligen lärt sig Rukiga är Pias som ju ursprungligen kommer från Kisoro där man pratar ett annat språk.

Igår assisterade han Ulla med sina glosor.

Favorit till middag idag, spaghetti med köttfärssås, som ugandiska barn tycks vara lika tokiga i som svenska. Dagen till ära blev det också efterrätt efter ett tips från läsaren Maria. Mullegodis. Det vill säga smör, socker och havregryn som hettas upp och rörs ihop. Detta serverades med en klick vaniljyoghurt för de som ville.

Superenkelt, gott och förstås mycket uppskattat.

Tack för tipset! Kom gärna med fler!

 

Det var någon som undrade vad Ulla har för roll i vår verksamhet och hur hon hamnade hos oss. Det var av en slump när hon reste i Uganda 2012 och råkade möta Dennis som var volontär hos oss. Hon var då bara på genomresa men blev så förtjust i Kabale och våra barn att hon förlängde vistelsen. Därefter fortsatte vi hålla kontakten. 2015 beslöt hon sig för att komma igen, följande år skaffade hon en egen lägenhet och sedan dess har hon spenderat ett par månader om året här.

Hennes roll hos oss är som en extraresurs kan man säga, hon ställer alltid upp när vi behöver hjälp med något och kommer ofta med egna initiativ och idéer om aktiviteter med barnen men hon är fri så tillvida att hon inte har något schema hos oss utan kommer när hon har tid och lust.

Ulla har kommit att bli en stor trygghet för oss allihop. En väldigt fin kvinna med världens härligaste personlighet.

Helt unik.

Vi är väldigt glada och tacksamma för allt hon gör för oss.

Isaac och Pias leker i trädgården och blir plötsligt väldigt tysta och hemlighetsfulla. Då kan man vara säker att det är något lurt på gång. Och mycket riktigt…

…ett ögonblick senare kommer de framsusande såhär.

Boda-boda (cykeltaxi), tjoar de.

Jo tack, vi ser det men det är nog säkrast att var och en tar sig fram för egen maskin.

Det är regnperiod i Kabale och väldigt blött för tillfället. Men det är inget folk har något emot, tvärtom är det enormt välkommet, särskilt för de små jordbruken. Men också för många familjer. Även om man har rinnande vatten i kranen ser man till att också ta vara på varenda droppe man kan få gratis.

Såhär ser det ut hos Alex mamma där ju våra tjejer bor.