• Hoppa till huvudnavigering
  • Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

ETCP UgandaETCP Uganda logotyp

Insamlingsstiftelsen Emma & Therese Children's Project

  • Stöd oss
    • Bli månadsgivare
    • Ge en engångsgåva
  • Bloggen
  • Om oss
    • Bakgrund
    • Livet på gatan
    • Vårt arbete
    • Fotbollsturnering
    • Fakta Uganda
    • Kabale
    • Vanliga frågor
  • Kontakt
  • EnglishEnglish

Pingis

4 februari, 2012 av Emma 2 kommentarer

Vi hittade ett pingisbord idag på stället där vi var och tittade på fotboll. Grabbarna tyckte det var kul att spela men inte i närheten så kul som jag och Alex tyckte. Flytta på er barn, sa vi. Nu är det match.
En match som jag vann. Ha! Äntligen en sport där jag har en chans. Alex kom med en ursäkter om ojämnt bord, inte likadana rackets som han var van vid, att han inte spelat på flera år etc, etc.  Han kräver en returmatch imorgon.
Vad jag har att säga om det?
Bring it on, bäste Alex. Bring. It. On.
 
Buddha vs Brian

Varje gång Buddha slog en boll Brian inte kunde ta (oavsett om den var innan- eller utanför bordet) skrek han förfull hals GOOOOAAAL!

Gwanga mot Dan. Ställningarna till nätet var försvunna. Inga problem – Ivan och pojkarnas kompis Benny ställde upp som vikarier.

Sorterat under: Osorterat

Svar till Emmy

3 februari, 2012 av Emma 5 kommentarer

Hej Emma!
Jag funderade på en grej. I Sverige skulle man aldrig kunna ha blogg kopplad till ett hem eller boende för att man stoppas av tystnadsplikten. Har du tänkt från den vinklen någon gång? Jag älskar att komma in här och läsa om era fina pojkar och allt de hittar på. Det ni gör är väldigt osjälviskt och inspirerande. Har du någon gång funderat på om det kan skada dem att vara så öppen här på bloggen? Jag förstår att det är viktigt att vara synlig för att kunna få bidrag. Jag menar verkligen inte att vara kritisk eller elakt frågvis, men du har säkert tänkt på det någon gång och jag skulle gärna höra dina tankar.
/ Emmy

Svar:

Tack för en bra kommentar, Emmy.  Jag har många gånger tänkt i de banorna. Är det rätt att exponera barnen på det här viset?  Visst har de gett sitt medgivande och vet om att jag publicerar texter och bilder gällande dem men vet de egentligen vad det innebär? Jag har diskuterat frågan med personer i min närhet många gånger och kommit fram till att det INTE är fel att skriva om barnen.  Kanske är det inte optimalt men vad är alternativet?  Sanningen är att det är genom att kunna visa hur vi bedriver vår verksamhet som folk känner förtroende för oss och därmed är villiga att skänka pengar.
Du har rätt i att man inte skulle kunna skriva om en liknande verksamhet i Sverige men det beror nog mycket på att det inte finns någon anledning till att göra det. Finansieringen finns redan där. Jag menar att man måste se till syftet med att vi exponerar barnen på det här viset – det är för deras skull. För att få in pengar till deras försörjning. Sen vill jag trycka på att de som läser om dem befinner sig i en annan världsdel, det är inte deras lärare, vänner eller grannar som utgör publiken utan (förhoppningsvis) välvilliga främlingar som känner för utsatta barn. Här på plats i Uganda är vi väldigt, väldigt noga med att skydda barnens integritet och att låta dem få en så ”normal” tillvaro som möjligt.
Jag menar också att frågan om huruvida det är rätt att skriva om barn på det här viset kan besvaras med: det beror på hur man skriver. I bloggen använder jag aldrig barnens fullständiga namn och är väldigt noggrann med att inte publicera något som kan anses stötande för dem. Visst har jag säkert gjort misstag men det är i alla fall något som jag ständigt har i bakhuvudet när jag skriver. Är det okej att publicera detta? Hur hade jag känt om någon skrev så om mig och hur hade jag känt som läsare? Jag vet inte om ni lagt märke till det men när jag beskriver tråkiga händelser, ex om någon uppfört sig illa så nämner jag aldrig pojken vid namn. Det är inte relevant.
Relevant är att ge en så sanningsenlig bild av vårt arbete som möjligt för att läsarna ska få bättre förståelse för hur vi bedriver vår verksamhet. Att de ska kunna se att barnen behandlas väl och därmed känna att det är ett projekt de vill stödja.
Allt vi gör på ”Emma & Therese Children’s Project” sker med barnens bästa i åtanke. Med det inte sagt att vi är några enväldiga domare av vad som är bäst för dem. Det är vårt mål i alla fall och vi försöker vara lyhörda för signaler från barnen om de på något sätt skulle fara illa av att vi skriver om dem.
Vi har de bästa intentioner med exponeringen av våra killar. Det hoppas jag att bloggen speglar.
Vänliga hälsningar
/Emma
Inte mer än rätt, känner jag, att efter detta inlägg lägga ut en bild på mig själv istället för grabbarna. Såhär ser jag ut (när jag egentligen vill krypa ner under täcket men försöker göra mig till och se käck och glad ut när grabbarna vill att jag ska kolla upp helgens premier league matcher en fredag kväll kl 23 och snor min kamera för att dokumentera ögonblicket) óm det var någon som undrade. Greetings! Hoppas ni har en härlig kväll!

Sorterat under: Osorterat

Ian berättar om nya skolan

3 februari, 2012 av Emma Lämna en kommentar

Jag och Alex var och betalade de sista skolavgifterna igår på den nya skolan Lifebridge och lyckades tajma in Ian när han slutade för dagen. Han visade oss skolgården och sitt klassrum (det rätta, inte fyrornas).
Hur trivs du såhär långt då, undrade vi.
Väldigt bra, svarade han. Han var förvånad över hur lärarna behandlade dem. Det står INTE en lärare med käpp vid grinden och slår de som råkar vara någon minut sen och man FÅR ta mer mat på lunchen om man inte är mätt. Men det som chockat honom allra mest var när en liten pojke gått fram till lärarens kateder, utan tillstånd och börjat skriva av dennes anteckningar. LÄRAREN SLOG HONOM INTE berättade Ian som om det vore det mest otroliga som någonsin hänt. Läraren blev inte ens arg. Han sa bara till pojken att gå och sätta sig i sin bänk igen och försöka skriva på egen hand. Att kopiera är inte bra för då lär man sig ingenting.
Vad gjorde pojken då, undrade jag. Han gick och satte sig i sin bänk och började skriva, svarade Ian.
Se där ja.
Jag tror Lifebridge primary school kan komma att bli aktuell för fler av våra pojkar. De verkar uppenbarligen ha förstått något om undervisning och disciplin som andra skolor i området inte har.

Sorterat under: Osorterat

Fler födelsedagsbilder

3 februari, 2012 av Emma 7 kommentarer

Det blir kanske lite trist för er i längden med dessa födelsedagsbilder, upplägget är ju nästintill identiskt varje gång. Det är nämligen så de vill ha det – skitungarna.
Såhär firades i alla fall Gwangas dag (kväll).
Tårta

Och sång, såklart!

Ambrose blev så exalterad att han trillade av stolen.

Efter sång och tårta drog vi upp volymen på stereon som var kopplad till tvn.

Aje försökte imitera dansarna i musikvideon och lyckades ganska bra.

Ambrose och Buddha framförde en sketch för Alex och Andrew

Vilken de uppskattade mycket

Det enda som saknades på partyt var brudarna. Jag och Irene räknas tydligen inte. Dan fixade det. För min del hade vi gärna kunnat bjuda in deras ”tjejkompisar” men jag har en känsla av att de små tösernas föräldrar inte skulle hålla med mig.

Mer dans

Buddha och Andrew

Ian hade slumrat till i soffan men flög upp när hans favoritlåt spelades.

Sorterat under: Osorterat

Happy Birthday – You look lika a monkey

2 februari, 2012 av Emma 10 kommentarer

Igår firade vi Gwangas födelsedag och killarna sjöng ”Happy Birthday”.  På sitt vis.
 

Sorterat under: Osorterat

UTAN ER HJÄLP ÖVERLEVER VI INTE!

1 februari, 2012 av Emma 12 kommentarer

Tugume hade fått besvara frågor i skolan om sitt hem.
Lärare: Tugume, what is the name of your mother?
Tugume: Emma Johanna Kock
Lärare: What is the name of your father?
Tugume: Teacher Alex

Gullunge. ¨
Det är tragiskt på ett sätt att han nämner mig och Alex som sina föräldrar men samtidigt väldigt fint. Jag vill tro att det är ett tecken på att han slagit sig till ro och känner sig hemma här. Nu får ni inte tro att jag och Alex går runt och strävar efter att barnen ska betrakta oss som sina föräldrar, absolut inte. Tvärtom försöker vi stärka banden till deras egna familjer genom att ofta hälsa på dem och bjuda in dem till huset. Men det går inte att komma ifrån att alla våra grabbar, i mindre eller större utsträckning, har trasiga relationer till sina släktingar och i ärlighetens namn visar inte deras nära särskilt stort intresse för dem. Därav deras många år på gatan, ingen har brytt sig tillräckligt för att försöka få dem därifrån, helt enkelt. På det viset tycker jag det är positivt att Tugume numera känner att han har något som kan liknas föräldrar, någon som ger honom trygghet, värme och kärlek. Det allra bästa vore om det var hans egen mamma som försåg honom med det. Såklart. Men tyvärr ser verkligheten inte ut så.

Uttalandet skrämmer mig också. En liten pojke betraktar mig som sin förälder. Det är ett stort, stort ansvar och jag vill inte svika honom. Jag får inte svika honom. Jag vill att denna lille hoppetossa och alla de andra grabbarna ska få fortsätta växa upp i ett tryggt hem med vuxna människor omkring som verkligen bryr sig om dem. För det gör vi, allihopa som jobbar här. Och vi gör vårt allra bästa för att de ska må bra.
De är fantastiska killar och har utvecklats enormt mycket under den tiden vi har varit med dem och vi har Er att tacka för denna utveckling. Utan Er hade vi inte kunnat bedriva vår verksamhet. Och utan Er kan vi inte fortsätta. Jag har sagt det många gånger förr men vill trycka på det igen för det är verkligen så det ligger till. Vår överlevnad är beroende av era bidrag, varje liten krona gör skillnad och går oavkortat till arbetet med barnen.

Här är vår aktuella månadsbudget
Våra månadskostnader har ökat på grund av tre anledningar:
  • Fler utgifter i form av höjd hyra, löneförhöjning till personal samt att vi börjat sponsra lille Ian.
  • Inflation i Uganda. Levnadskostnaderna har ökat, det gäller allt från livsmedel och hyra, till bränsle och skolavgifter.
  • Försvagad krona (Juni 2011: 1000 UGX = 2,30 SEK. Januari 2012: 1000 UGX = 2,90 SEK)
  •  

Expenses Month (UGX) Month (SEK)
Rent 750.000 UGX  2 250 SEK
Salaries* 1.400.000 UGX  4 200 SEK
Water/Electricity/Charcoal 400 000 UGX 1 200 SEK
Food/Household 2.500.000 UGX  7 500 SEK
Transport 200.000 UGX 600 SEK
Internet/Telephone 100.000 UGX 300 SEK
School 550.000 UGX 1 650 SEK
Leisure 200.000 UGX 600 SEK
Other** 400.000 UGX 1 200 SEK
TOTAL 6.500.000 UGX 19 500 SEK
*Salaries
Alex (house manager) 350.000 UGX 1 050 SEK
Irene (kitchen)  300.000 UGX 900 SEK
Moses (administration) 200.000 UGX 600 SEK 
Andrew (house manager ass.) 200.000 UGX 600 SEK 
Stidia (cleaning/washing) 200.000 UGX 600 SEK 
Johnson (security guard) 150.000 UGX 450 SEK

**Other: Medical care, dental care, medicine, Ians upkeep, house/compund maintenance, clothes, playing material, pocket money for boys, church, counsellor etc.

BIDRAG TAS TACKSAMT EMOT PÅ
HANDELSBANKEN
CLEARINGNUMMER: 6759
KONTONUMMER: 726 881 732
För donationer från utlandet:

IBAN: SE78 6000 0000 0007 2688 1732
BIC/Nationellt bankid: HANDSESS
 
Snälla!
Hjälp oss att hjälpa våra älskade skitungar!



Då
Nu



Då
Nu
Då
Nu
Då
Nu
Då
Nu
Då
Nu
Då

Nu

Då

Nu
Då

Nu

Då

Nu
Då
Nu

Sorterat under: Osorterat

  • « Go to Föregående sida
  • Gå till sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Gå till sida 392
  • Gå till sida 393
  • Gå till sida 394
  • Gå till sida 395
  • Gå till sida 396
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Gå till sida 478
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Bloggarkivet

Footer

ETCP Uganda logotyp
  • Personuppgiftspolicy

© Copyright 2026 ETCP Uganda · Skapad av Christofer Herlin