Det blir kanske lite trist för er i längden med dessa födelsedagsbilder, upplägget är ju nästintill identiskt varje gång. Det är nämligen så de vill ha det – skitungarna.
Såhär firades i alla fall Gwangas dag (kväll).
 |
| Tårta |
 |
| Och sång, såklart! |
.gif) |
| Ambrose blev så exalterad att han trillade av stolen. |
 |
| Efter sång och tårta drog vi upp volymen på stereon som var kopplad till tvn. |
 |
| Aje försökte imitera dansarna i musikvideon och lyckades ganska bra. |
 |
| Ambrose och Buddha framförde en sketch för Alex och Andrew |
 |
| Vilken de uppskattade mycket |
 |
| Det enda som saknades på partyt var brudarna. Jag och Irene räknas tydligen inte. Dan fixade det. För min del hade vi gärna kunnat bjuda in deras ”tjejkompisar” men jag har en känsla av att de små tösernas föräldrar inte skulle hålla med mig. |
 |
| Mer dans |
 |
| Buddha och Andrew |
 |
| Ian hade slumrat till i soffan men flög upp när hans favoritlåt spelades. |
Emma, alla bilder som du visar på dina ungar,är inte trista eller tråkiga. Bilderna är fina och talar om för mig och oss andra att dem har det så bra hos dig och lever och uppträder som barn ska vara…
Har redan satt in en slant, hoppas att många gör detsamma.
kram/Tess
Hej Emma!
Jag funderade på en grej. I Sverige skulle man aldrig kunna ha blogg kopplad till ett hem eller boende för att man stoppas av tystnadsplikten. Har du tänkt från den vinklen någon gång? Jag älskar att komma in här och läsa om era fina pojkar och allt de hittar på. Det ni gör är väldigt osjälviskt och inspirerande. Har du någon gång funderat på om det kan skada dem att vara så öppen här på bloggen? Jag förstår att det är viktigt att vara synlig för att kunna få bidrag. Jag menar verkligen inte att vara kritisk eller elakt frågvis, men du har säkert tänkt på det någon gång och jag skulle gärna höra dina tankar.
/ Emmy
Tack för en bra kommentar, Emmy.
Jag har många gånger tänkt i de banorna. Är det rätt att exponera barnen på det här viset? Visst har de gett sitt medgivande och vet om att jag publicerar texter och bilder gällande dem men vet de egentligen vad det innebär? Jag har diskuterat frågan med personer i min närhet många gånger och kommit fram till att det INTE är fel att skriva om barnen. Kanske är det inte optimalt men vad är alternativet? Sanningen är att det är genom att kunna visa hur vi bedriver vår verksamhet som folk känner förtroende för oss och därmed är villiga att skänka pengar.
Du har rätt i att man inte skulle kunna skriva om en liknande verksamhet i Sverige men det beror nog mycket på att det inte finns någon anledning till att göra det. Finansieringen finns redan där. Jag menar att man måste se till syftet med att vi exponerar barnen på det här viset – det är för deras skull. För att få in pengar till deras försörjning. Sen vill jag trycka på att de som läser om dem befinner sig i en annan världsdel, det är inte deras lärare, vänner eller grannar som utgör publiken utan (förhoppningsvis) välvilliga främlingar som känner för utsatta barn. Här på plats i Uganda är vi väldigt, väldigt noga med att skydda barnens integritet och att låta dem få en så ”normal” tillvaro som möjligt.
Jag menar också att frågan om huruvida det är rätt att skriva om barn på det här viset kan besvaras med: det beror på hur man skriver. I bloggen använder jag aldrig barnens fullständiga namn och är väldigt noggrann med att inte publicera något som kan anses stötande för dem. Visst har jag säkert gjort misstag men det är i alla fall något som jag ständigt har i bakhuvudet när jag skriver. Är det okej att publicera detta? Hur hade jag känt om någon skrev så om mig och hur hade jag känt som läsare?
Jag vet inte om ni lagt märke till det men när jag beskriver tråkiga händelser, ex om någon uppfört sig illa så nämner jag aldrig pojken vid namn. Det är inte relevant.
Relevant är att ge en så sanningsenlig bild av vårt arbete som möjligt för att läsarna ska få bättre förståelse för hur vi bedriver vår verksamhet. Att de ska kunna se att barnen behandlas väl och därmed känna att det är ett projekt de vill stödja.
Allt vi gör på ”Emma & Therese Children’s Project” sker med barnens bästa i åtanke. Med det inte sagt att vi är några enväldiga domare av vad som är bäst för dem. Det är vårt mål i alla fall och vi försöker vara lyhörda för signaler från barnen om de på något sätt skulle fara illa av att vi skriver om dem.
Vi har de bästa intentioner med exponeringen av våra killar. Det hoppas jag att bloggen speglar.
Ni är så underbara. Älskar hur ni tar hand om pojkarna och hjälper som att få ett normalt liv! NI är mina förebilder!
Forsätt med det ni gör! Kram
Håller inte med vad "anonym"/Emmy säger, att pojkarna kan ta skada av att du berättar vad som händer i deras liv varje dag. För det första lämnar du aldrig några namn på dem som har varit olydiga eller gjort något dumt utan när dem har gjort något positivt och jag är säker att dem vet att du berättar vad som händer i huset utan att det skadar någon. Att du måste göra det är bl a för att vi som bidrar med en slant ska veta vad pengarna går till och hur barnen har det som du skriver och visar oss i bilder. Snälla, sluta inte med detta. Man kan ej jämföra Uganda och Sverige och vi vet och ser, att det du och dina kollegor gör, är bara för barnens bästa.
Kära Emma! var inte orolig för kommentaren du fick från "Emmy".Jag och många av mina vänner tycker att det är lätt att ha åsikter när man är inte involverad i det som du och dina kollegor gör. Måste säga att den frågan som den "Emmy" gjorde var det dummmaste jag har läst hittills.
Varför var Emmys fråga dum bara för att du inte håller med om den? Jag har själv tänkt i de banorna massa gånger, "är det rätt att exponera någon på det här sättet?" och tänker så varje gång det är typ Faddergalor och hejsahoppsan på teve. Jag kommer dock alltid fram att JA, i vissa fall är exponering nödvändigt för att få in pengar och resurser för att att kunna hjälpa. Man måste någonstans prioritera mat och tak över huvudet framför integritet i vissa fall.
Jag tyckte varken att Emmys fråga var taskig eller dum, den var smart och reflekterande. När det handlar om människor får vi ALDRIG tänka enkelt och ensidigt, vi måste reflektera och väga alternativ, konsekvenser och vilka konflikter som uppstår mellan olika val. Man måste reflektera, man kan aldrig tänka att något är enkelt för det handlar om människor och det är aldrig enkelt. Man måste tänka i flera led.
Det glädjer mig att Emma redan har reflekterat över det här. Hon verkar vara så otroligt klok.