Bloggen | Sida 409 av 478

Happy Birthday, Stuart!

5 december, 2011 av Emma 18 kommentarer

Minns ni att Aje föreslog att vi skulle börja fira våra ”Happy birthdays”? Stuart är en av de få som faktiskt ver när han är född, nämligen den 3 december 1998. Därför passade vi i lördags på att fira hans dag. Samtidigt lottade vi ut ”födelsedagar” till övriga pojkar så nu har vi en varje månad.

En svensk trettonåring skulle förmodligen fnysa åt vårt barnsliga kalas med ballonger, sång och lekar men för en liten ugandisk kille som aldrig tidigare fått fira någon födelsedag var det hur kul som helst och alla de andra längtar nu efter och har börjat planera inför sina dagar.

Förberedelser i full gång

Vi skickade iväg grabbarna på ett ärende i stan. Alla utom Andrew som stannade hemma och hjälpte oss rita en åsna.

Tårta, paket, läsk och ballonger för att fira Stuarts dag.

HAPPY BIRTHDAY STUART! Tjoade vi när han kom hem.

Vi började kalaset med lekar. Här dansvariant av hela havet stormar.

Brian och Ian fightades om sista stolen. Ian vann.

Sen – sätta svansen på åsnan. Vi hade ingen ögonbindel, en fotbollsstrumpa fick duga (ren, ska tilläggas).

Aje lyckades sådär

Självklart skulle vi vuxna också prova. Alex var först ut.

Tätt följd av Andrew.

Vi avslutade med ”limbo”

Ian var stel som en pinne

Tvärtemot Buddha som gled under hur lätt som helst

Men dagens mästare var gummimannen Ambrose.

Dags för tårta

Stuart skar tårtan…

…medan vi andra sjöng och applåderade.

Sedan överlämnade pojkarna födelsedagspresenten

Nöjd födelsedagsgris

Ingen fest utan dans

Vi avslutade med att släppa ballongerna fria

Stuart kom och kramade om mig och tackade för det fina uppvaktandet vilket gjorde mig så glad att jag var tvungen att hålla kvar honom en stund och ta en bild.

VI BEHÖVER ER HJÄLP!

2 december, 2011 av Emma 74 kommentarer

Då var det ny månad igen (inte klokt vad tiden går fort) och dags för det jag tycker är allra jobbigast – att be Er om pengar. Det tar emot varje gång men vi har inget val för det är Ni som gör att vi kan bedriva den här verksamheten. Det är verkligen så. Vi har ansökt om pengar från olika stiftelser och företag men än så länge har vi inte hittat någon större sponsor som kan hjälpa oss vilket betyder att Era donationer är absolut avgörande för vår överlevnad.

Därför hoppas jag så innerligt att om Ni kan, snälla skänk en liten slant till oss. Jag har sagt det många gånger förut men jag säger det igen: Varenda öre går oavkortat till barnen.

Idag var pojkarnas sista dag i skolan, de har nu klarat av ett helt läsår och vi är så otroligt stolta över dem. I början av året var vi och hälsade på Brians släktingar och berättade för dem att han bodde hos oss och att han nu börjat skolan igen. De hånade både honom och oss och sa att det var ”waste of money”, att han ändå inte skulle stanna där mer än en vecka eller två. Undrar vad de säger nu, elva månader senare? Jag är så himla stolt över honom, ja över dem allihopa, såklart. Det har inte varit någon enkel resa alla gånger men nu står vi här. Härligt! Med massor av energi och motivation till att jobba vidare med grabbarna.

Men utan Er går det inte.

Snälla, snälla låt det inte ta slut här. Hjälp oss att fortsätta hjälpa våra älskade skitungar.

Här är en översikt av våra utgifter:

Månadskostnader för Emma & Therese Children’s Project – “Våra skitungar”

Hyra: 1728 kr (700 000 Uganda shillings)

Löner – 6 anställda: 2838 kr (1 150 000 Uganda shillings)
Skola (Terminsavgifter, skolmaterial, uniformer, speciallärare): 1357 kr (550 000 Uganda shillings)
El & Vatten: 494 kr (200 000 Uganda shillings)
Mat & hushållsartiklar: 6170 kr (2 500 000 Uganda shillings)
Grillkol: 420 kr (170 000 Uganda shillings)
Transport: 494 kr (200 000 Uganda shillings)
Internet/Telefon: 247 kr (100 000 Uganda Shillings)
Nöje: 370 kr (150 000 Uganda shillings)
Övrigt *: 691 kr (280 000 Uganda shillings)

TOTALT: 14 808 KR (6 000 000 Uganda shillings)

(*Sjukvård, medicin, tandläkarbesök, reparationer i huset, kläder, gräsklippning, veckopeng till killarna, lekmaterial, kyrka, kurator etc)

BIDRAG TAS TACKSAMT EMOT PÅ

HANDELSBANKEN

CLEARINGNUMMER: 6759

KONTONUMMER: 726 881 732

För donationer från utlandet:

IBAN: SE78 6000 0000 0007 2688 1732

BIC/Nationellt bankid: HANDSESS

Då

Sports day

1 december, 2011 av Emma 3 kommentarer

Idag var det Sports day på Kigezi High school Primary där tio utav våra tretton killar (fjorton med Francis) studerar. Cykel, löpning, stafetter och dans bjöds det på.

Dagens stjärna var Tugume. Han vann minsann varenda gren han ställde upp i. En annan glad överraskning var att få se Andrew och Brian i skolans anrika band. Utrustade med trummor och fina hattar marcherade de in på planen följda av alla eleverna. De såg ut som riktiga helyllepojkar. Vilket de du faktiskt är nuförtiden (nåja, för det mesta i alla fall).

Brian första raden i mitten, Andrew snett bakom. Assisterande dirigent – Johnny.

Alla elever marcherade efter skolbandet

Dags för första tävlingen – hopp på ett ben

Tugume och James i blå shorts, De slutade etta och tvåa.

Ian i första klass körde en variant på ”hela havet stormar”

Löpning 400 meter. Även här stod Tugume som segrare.

Annars har dagens snackis i Kabale tyvärr handlat om två danska turister som igår tragiskt drunknade i Lake Bunyonyi, ett par kilometer härifrån. Då sjön är så djup (900 meter har jag hört) har de ännu inte bärgat kropparna. Usch. Mycket, mycket tråkigt. Våra tankar går idag till de omkomnas familjer.

Baby Ian

30 november, 2011 av Emma 3 kommentarer

När jag och Therese gjorde vår praktik på directors organisation var vi, förutom våra killar, även med och ”räddade” en liten pojke som heter Ian. Våren 2010 var han knappt två år då vi fann honom inlåst i ett hus efter att grannarna larmat om missförhållanden. Han bodde med en släkting som tidigt varje morgon gick iväg till sitt arbete och återvände sent, sent på kvällen. Ian satt i en inhängnad i ett kolsvart rum och var så medtagen när vi fann honom att han var helt apatisk. Ingen som helst reaktion när vi lyfte upp honom. Han kunde varken stå eller gå själv.

Polisen var med vid ”tillslaget” och han blev tagen till polisstationen. Därifrån visste ingen var han skulle bli av så jag och Therese erbjöd oss att ta hand om honom ett par dagar. Med hjälp av director (som vi ju då trodde var en reko person) tog vi honom till sjukhus, skaffade mat och kläder. Han kvicknade snabbt till.

Våra grabbar bodde redan då hos director men jag och Therese insisterade på att inte låta Ian bo där med dem. De hade just kommit från gatan och vi ansåg inte att det var någon bra miljö för en sådan liten en som just gått igenom ett stort trauma. Director höll med oss och vi hade tur att hitta en fostermamma som kunde ta hand om honom. Vi sponsrade Ian genom henne men när vi lämnade directors organisation i januari förlorade vi även kontakten med Ian.

Tills idag när han och hans fostermamma Evelyn kom och hälsade på.

Enligt mamman har hon inte längre någon kontakt med director. Han slutade ge dem pengar i samband med att vi lämnade hans organisation och hon bad oss om hjälp. Om så är fallet så är det ju himla tragiskt. Jag vet inte vad jag ska tro. Litar inte på någon i den här staden längre. Hon visade hursomhelst papper från de sociala myndigheterna att hon nu är ensam vårdnadshavare av Ian. Det är ju alltid nåt. Vi ska luska lite mer i hur det egentligen ligger till.

Det var väldigt kul att se Ian i alla fall. Han ser ut att må jättebra. Stora killen.

Ian när vi precis fått ut honom ur huset

Hos polisen

Ian med sin fostermamma Evelyn våren 2010

Ian idag

Full pott

29 november, 2011 av Emma 2 kommentarer

Tugume snappar upp engelska lite varstans och delar med sig av sina kunskaper när man minst anar det. Ikväll sa han plötsligt:

”Emma, you have scored 10 out of 10. Well done. Keep it up!”

Jaha, man tackar ja.

Tugume – han om någon är en riktig 10-poängare. Underbara unge.

Goodaste spaghetti i stada

29 november, 2011 av Emma 4 kommentarer

Jag och Lisa tog mod till oss och bestämde att idag laga spaghetti med köttfärrsås till middag. En väldigt stor chansning då ingen av killarna någinsin ätit det tidigare och vi inte hade några alternativ ifall det inte skulle falla dem i smaken. Ingen anledning till oro skulle det visa sig, de åt som hästar.