Det är väldigt roligt med så många kommentarer, fantastiskt att ni visar så stort intresse för vårt arbete. En hel del frågor har trillat in så jag tänkte försöka att besvara dem alla här. Jag vågar inte svära på att jag fått med alla så om någon känner sig förbisedd – sorry. Skicka ett mail till skitungarna2011@hotmail.com så lovar jag att svara så snabbt jag bara kan.
Ok, då kör vi.
Tar ni emot volontärer?
Vi tar emot volontärer men är väldigt noga med att det sker med barnens bästa i fokus. Gynnar det barnen att ta in en volontär? Om inte, vad är då poängen? Det är viktigt att en volontär har något att bidra med som de och vi känner kan vara bra för barnen och vår verksamhet. Exempel på det kan vara någon som är duktig på sport, musik, drama, bild eller annat hantverk och som har erfarenhet av att arbeta med ungdomar. Många av pojkarna är ju tonåringar och därför ser vi helst att volontärer är lite äldre, gärna 23 år och däröver men det är inget absolut måste. Det handlar främst om mognad och personlighet.
Vi har ett par volontärer som ska komma under 2012, vilket vi ser mycket fram emot.
Varför startade ni er verksamhet?
Varför bor det bara killar hos er?
Kan man skicka saker till er?
Visst kan man det. Många undrar om det går att skicka kläder, det gör det men jag vet inte hur mycket frakten kostar. En del undrar vad killarna skulle bli glada över att få i paket. Ni vet ju att de älskar fotboll över allt annat och sliter ut sina bollar på nolltid så om ni har någon gammal boll liggande hemma vet jag att grabbarna tacksamt skulle ta emot den. Annars gillar de allt som har med Arsenal och Manchester United att göra. Förutom Buddha som är ett FC Barcelona fan. Gottegrisar är de också, favoriterna är MENTOS med fruktsmak.
Brev, gärna med foto på avsändaren tycker de också är kul och det går jättebra att skriva på engelska. De äldre översätter åt de yngre.
Vår adress är:
Emma & Therese Children’s Project
P.O. Box 928
Kabale, UGANDA
Kan man donera pengar via sms?
Nej, det kan man tyvärr inte. Enda sättet att donera i nuläget är genom att sätta in pengar på vårt konto. Handelsbanken
Clearingnummer: 6759
Kontonummer: 726 881 732.
Men vi jobbar för att dra igång en stiftelse och skaffa 90-konto så kanske i framtiden att det blir möjligt att skänka via sms.
Tar ni emot alla belopp?
Självklart! Varenda krona gör skillnad.
Vilket språk pratar killarna?
De pratar Rukiga (det lokala språket) och lär sig efterhand engelska i skolan.
Har ni funderat på att skaffa annonser till bloggen?
Ja, men jag är så dålig på sånt där. Någon som vet hur man går tillväga, vill kunna godkänna vilken typ av annonser som visas på bloggen nämligen.
Kallar pojkarna dig mamma?
Nej, det gör de inte (förutom när de tramsar). De kallar mig Emma, Emmisii och ibland på skoj omukikuru (betyder mormor ha ha).
Hur är barnen för dig? Har ni en mor-son kontakt eller typ moster kontakt? 🙂
Jag är Emma för dem och relationerna till var och en ser annorlunda ut. Till de minsta är jag nog lite ”mammig” men för de äldre mer av en stödperson. Mitt mål är verkligen inte att de ska se mig som sin mamma utan som en nära person som bryr sig väldigt mycket om dem. Vi är visserligen som en familj här men vi uppmuntrar mycket till att de ska besöka och hålla kontakt med sina egna familjer och släktingar (de som har) och försöka stärka de banden igen.
Knöt sig alla an till dig på en gång?
Njäe, alla har varit positiva till mig och Therese från början men det är klart att det tar tid att bygga upp ett förtroende. Ian var till exempel ganska försiktig och aningen skeptiskt vid starten men har sakta men säkert slagit sig till ro. Vi tvingar oss inte på barnen utan låter dem komma till oss. Man märker vilka som uppskattar en kram och vilka som hellre ser att man spelar spel med dem.
Bor du med dom dygnet runt?
När jag är i Uganda bor jag i huset, har ett rum med eget badrum men jag är inte den som har ensamt ansvar för grabbarna. Alex bor här också, vi sätter riktlinjerna för arbetet med barnen tillsammans men han och Andrew är de som främst implementerar dem. Jag assisterar där jag kan.
Får du pengar för det här?
Nej.
Har du någon gång ångrat att du tog dig an den här otroligt stora uppgiften? Eller är det ditt bästaval i livet?
En gång i våras fick jag frispel efter alldeles för många incidenter med olydiga ungar, packade mina väskor och ringde till min pappa för att få grabbarna att tro att jag ringde för att boka en biljett hem. Då var de inte tuffa. De låg på golvet och grät utanför mitt rum och skickade brev under dörren där de bad om ursäkt. Min lilla scen fick önskad effekt, det blev en sorts nystart och de uppförde sig mycket, mycket bättre efter det.
Vissa dagar blir jag trött, det ska jag erkänna, men de här barnen ger mig också så otroligt mycket glädje så NEJ jag har aldrig ångrat mig. Tvärtom.
Får de veta att det är fel att slå barn? Att det är fel att slå någon? Lär inte ni dem det? Att män och kvinnor är lika mycket värda???
