• Hoppa till huvudnavigering
  • Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

ETCP UgandaETCP Uganda logotyp

Insamlingsstiftelsen Emma & Therese Children's Project

  • Stöd oss
    • Bli månadsgivare
    • Ge en engångsgåva
  • Bloggen
  • Om oss
    • Bakgrund
    • Livet på gatan
    • Vårt arbete
    • Fotbollsturnering
    • Fakta Uganda
    • Kabale
    • Vanliga frågor
  • Kontakt
  • EnglishEnglish

Svar till Karin

14 december, 2011 av Emma 9 kommentarer

Karin skickade en kommentar och skrev bland annat:
”När du var hemma i Sverige skrev du ett inlägg om Gothia cup, har du fått reda på om det eventuellt skulle gå för ert fotbollslag att delta i Gothia (eller annan turnering) ? Förstår att de kostar pengar men finns möjligheten?”
Att se killarna spela i en svensk fotbollsturnering (vilken som helst) är min dröm. Vilken otrolig upplevelse det skulle vara för dem. Tyvärr har vi inte kommit längre i undersökningarna, vi har fullt upp med att försöka få verksamheten här att gå runt och att samla in pengar till en resa till Sverige, nej det känns inte rätt. Jag vet dock att många afrikanska fotbollslag blir sponsrade enbart i syfte att kunna delta i svenska turneringar. Och det är ju en annan femma. Vem sponsrar sådant? Hur ansöker man? Om någon där ute har idéer om hur vår dröm skulle kunna bli verklighet får ni hemskt gärna höra av er till mig.
Tänk er. Skitungarna på fotbollsturnering i Sverige. Det skulle bli en show sällan skådat.

Sorterat under: Osorterat

Alla känner väl Sara?

13 december, 2011 av Emma 5 kommentarer

När Zandra och Ida var här i helgen visade vi dem breven som de svenska gymnasieeleverna skrivit, Zandra läste samtidigt som hon och jag pratade på svenska. Pojkarna lyssnar alltid intensivt när vi pratar svenska och påstår att de förstår vad vi snackar om. Hon nämnde att en av brevsskrivarna kom ifrån Södra Sandby.

Ivan: Sara Sanbi.

Vi: You know Södra Sandby?

Ivan: Yes, I know her very well.

Ivan

Sorterat under: Osorterat

Vi körde en rond till med målarna

13 december, 2011 av Emma 6 kommentarer

Ja, jisses. Trodde det skulle bli en lugnare dag, men icke. Alltså dessa målare – hjulet snurrar men hamstern är död. Idag tappade till och med Alex humöret när de, än en gång, hade satt igång och målat utan maskeringstejp som såklart resulterade i färg på alla lister och dörrkarmar. Vilket de tyckte att vår städerska kunde tvätta bort medan de gick på lunch, som de dessutom ville att vi skulle betala.
Ni kan kanske ana vår reaktion på det förslaget. En jäkla låda har vi hållit, både jag och Alex. Killarna stod med stora ögon och undrade vad som flugit i oss. Till slut blev i alla fall resultatet någorlunda.
Då gick vi ut och fann en av pojkarna i full gång att måla hönsburen med roller och vår dyra färg.
Vilken cirkus.

Men. Slutet gott, allting gott. Nu lägger vi det här bakom oss och tänker på roligare saker istället. Julpynt till exempel. Vi har bestämt oss för att låta pojkarna bestämma hur de ska dekorera sina rum själva. Det blir en färgglad jul vågar jag lova

 

Sorterat under: Osorterat

Det blev bättre

13 december, 2011 av Emma 2 kommentarer

Gårdagens irritation la sig fort när jag kom hem och fann väggarna i toppskick. Tack vara Alex, fick jag veta senare. Han hade varit på de där målarna i ett och inte låtit dem slarva med något. Bra där, men synd att det ska behövas.
Eftermiddagen bjöd på fotbollspelande och bus med grannflickorna. 
James och Ivan med lilla Cathrine

Hon trivs i grabbarnas sällskap

Ambrose hade inget emot hennes sällskap

Sorterat under: Osorterat

What’s next?

12 december, 2011 av Emma 3 kommentarer

Det finns ett par saker som andra normalt funtade människor kanske kan hantera på ett behärskat sätt men som på nolltid förvandlar mig till en häxa. Under förmiddagen har jag varit en riktig skata. Jag blir förvånad själv, faktiskt,  hör mig själv skälla och gå på och tänker att ”nu får jag väl ändå ge mig” men kan liksom inte förmå att hejda mig. Vad var det gjorde att jag exploderade då? Pojkarna som betedde sig illa? Nej, i såna lägen har jag i regel ganska stort tålamod. Min ilska riktades mot de tre största dårar till målare jag någonsin skådat. Oh, blir alldeles rödflammig igen bara jag tänker på det. Lugn och fin nu. Lugn och fin.
Så.
Jo, vi ska måla om väggarna i huset. Hyresvärden står för kostnaderna för målarna och för ”billig färg”. Nu är det så att den billiga färgen är typ vattenfärg. I ett hus med tretton barn som härjar och inte alltid har rena händer och fötter vill man inte ha vattenfärg på väggarna då det innebär att färgen försvinner i kontakt med vatten så vi bestämde oss för att betala lite extra själva för att få målat med en färg som är vattenfast – d.v.s. att man kan tvätta bort eventuellt smuts. Nu vet jag inte mycket om måleriets konst men jag är ju inte helt tappad och vet i alla fall så mycket som att det t.ex. behövs spacklas och grundmålas innan man går loss på ”huvudfärgen”. Detta hade vi noga diskuterat med målarna innan de började och de garanterade ett superbt resultat. Don’t worry, mam, sa de. We are profesionals.
Dessa så kallade profesionals fann jag i morse applicera den dyra vattenfasta färgen direkt på väggarna som har blivit lagade med cement och alltså delvis är alldeles grå och skrovliga. Jag kände tempen stiga och hur jag bara ville skrika och kasta något i marken. Väste till förstemålaren:
Var är spacklet? – Vi har inget.
Var är grundfärgen – Behövs inte.
Maskeringstejpen? – Maskeringstejpen?
JAG BLIR VANSINNIG! Jo, ni behöver spackla och grundmåla. Tejp på lister och lampknappar är också att rekommendera, annars kommer det ju färg där med. Sen började jag gå på om hur fasen man kan kalla sig profesionell, att det är skandal, att vi tänker minsann inte betala för amatörjobb och fan och hans moster. Tur att Alex håller sig lugnt i dessa lägen. Han instruerade de stackars målarna om hur de bör går tillväga och såg till att skaffa spackel som kostade typ två spänn medan jag satt i en hörna och andades som en fisk på land och försökte hålla tårarna borta. Störtlöjligt, jag vet.
Jag gick ut till pojkarna i trädgården istället för att få något annat att tänka på. Det första de informerade mig om var att flera av våra kycklingar blivit stulna under natten TROTS ATT VI HAR EN NATTVAKT I TRÄDGÅRDEN. Hå hå, nu slog det över på andra hållet och jag började fnittra som en tok istället.
Ja jag säger då det. Kände att det nog var dags för mig att ta en liten break så jag packade min dator för att bege mig till sjön och lugna ner mig. Satte mig på en boda-boda och gav mig iväg. Halvvägs dit gick kedjan på motorcykeln sönder (såklart) och vi blev strandsatta i närmare en halvtimme innan en annan boda kom och kunde ta mig vidare.
Väl framme slog jag mig ner med datorn i knät, beställde in något kallt att dricka och tog ett djuuupt andetag. Allt kändes bättre.
Tills nu när Alex ringde och informerde mig om att vi glömt betala elräkningen i fredags och att han sett nissar från elbolaget i området som stängde av strömmen hos folk och att jag snabbt som attan måste åka tillbaka till stan och betala.
Serenity now.

(Nä, får allt ta och lämna det neurotiska fruntimret här och återvända till stan som den cool lugna tjej jag faktiskt är. Ska ge det ett försök i alla fall. Hakuna Matata.)

Sorterat under: Osorterat

Sol och bad

11 december, 2011 av Emma 4 kommentarer

Det var så fint väder i eftermiddags så vi beslöt oss för att gå och bada på Cephas Inn, ett hotell i stan som har swimmingpool. Vi har gjort en deal med dem och betalt för att få använda deras pool hur mycket vi vill under skollovet, istället för att behöva betala för varje besök. Tanken är att vi ska lära grabbarna simma, men idag körde vi fri lek.
Efter badet  gick de och spelade fotboll och senare kom Zandra och Ida över på middag och filmmys. Kvällen avslutades, numera traditionsenligt, med Bingo.
Toppensöndag!
Buddha fullkomligt älskar att bada

Och är inte många sekunder på land

Brian tyckte också vattnet var skönt med kände sig säkrast i sällskap av en badring

Poolhäng

De flesta var försiktiga och höll sig till en början vid kanten

Efter hand blev de tuffare

Ingen av dem kan simma ordentligt men en del klarar av att hålla sig flytande utan badring

Tugume

Dan kämpar för att ta sig till kanten

Stuart, Aje och James

Studsmattan lockade också

På väg ut upptäckte de hur lustiga deras spegelbild såg ut i fönstret. De kapades på mitten och såg ut som små dvärgar.
Mys med Zandra och Ida

Sorterat under: Osorterat

  • « Go to Föregående sida
  • Gå till sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Gå till sida 404
  • Gå till sida 405
  • Gå till sida 406
  • Gå till sida 407
  • Gå till sida 408
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Gå till sida 478
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Bloggarkivet

Footer

ETCP Uganda logotyp
  • Personuppgiftspolicy

© Copyright 2026 ETCP Uganda · Skapad av Christofer Herlin