Buddha: Emma, do you know ”save as”?
Jag: Hmm… I’m not sure…
Buddha: Ok, let me show you.
 |
| Fina Buddha. För ett år sen var han sjövild, nu pratar han (försöker iaf) engelska och delar med sig av datorkunskap. |
Back to work
Tillbaka till verkligheten. Litegrann i alla fall. Skolan börjar inte förrän i slutet på månaden men vi kör egen undervisning ett par förmiddagar i veckan. Just nu – datorlektion.
Tack snälla Magnus som skänkte två laptops till oss.
En lugn stund
Underbart för mig såhär på kvällskvisten är att, efter ett par intensiva veckor, få vila skallen (och öronen) en stund i ett knäpptyst hus.
Lika underbart är det att sen höra grabbarnas muntra sorl när de, efter att ha varit och tittat på fotboll, stormar in genom grinden.
Fast på ett annat sätt.
Livet på gatan
Jag pratade lite med Brian och vi konstaterade att det snart är ett år sen han anslöt sig till oss och lämnade gatulivet. Förut brukade han ofta stå och tigga utanför en butik i stan där jag i regel handlar. Sällan att jag gav honom pengar (för jag var rädd att han skulle köpa droger för det) men ibland kunde jag ge honom något att äta eller dricka. Hursomhelst, den där butiken är en av Kabales största och ägarna är alltid otroligt snälla mot mig och ger ibland extra varor att ta hem till våra ”härliga pojkar”, de berättar att även de är väldigt bekymrade över antalet gatubarn i stan och att ”de gör vad de kan för att hjälpa till.”
Hycklare.
Nu fick jag veta att samma människor ibland tillfångatar gatubarnen efter stängningsdags och därefter tvingar ner dem i sina frysboxar för att ”lära dem en läxa”.
De är ta mig fan helt rubbade.
Överväger att påpeka det nästa gång jag är och handlar. Funderar också på att den där butiksägaren själv kanske skulle behöva spendera en kvart (eller två) i boxen. För att ”lära sig en läxa”, menar jag.
Fin start på 2012
Vi vaknade upp närmare tio-snåret allihopa idag, vilket nog aldrig hänt tidigare. Tecken på en lyckad nyårsafton får man väl säga. Det var strålande solsken så vi bestämde oss för en utflykt till Lake Bunyonyi tillsammans med min mamma, Quena och Zandra.
Det blev en riktigt härlig nyårsdag.
 |
| ”Vi har det bra, vi här bak i bilen..” |
 |
| Vi fick en liten Tugume på kroken (eller i håven). |
 |
| Första stopp var en utkiksplats högst uppe på bunyonyis kullar. |
 |
| Mamma var alldeles tagen av utsikten och skyndade från bilen för att se mer |
 |
| Även grabbarna tyckte det var mäktigt |
 |
| De stod och njöt av utsikten en stund |
 |
| Jag tänkte att en gruppbild kunde vara på sin plats men tyckte många såg så sura ut. ”Because we are too hungry”, svarade de. |
 |
| Så vi gick tillbaka till bilen för att käka medhavd lunch. |
 |
| Då kom krafterna åter och vi begav oss neråt mot sjön. |
 |
| Det finns ett ställe vid sjön där man kan låna flytvästar och där de dessutom gjort en liten ”pool” där barnen bottnar. Perfekt. |
 |
| Brian testade håven och fick napp direkt. |
 |
| Ingen firre men dock en liten kräfta |
 |
| Mamma. Fina mamma. Hon skrattar nästan jämt. |
 |
| Inte så konstigt kanske när man ser Dan i den här munderingen. |
 |
| Zandra var först i vattnet |
 |
| Tugume gjorde henne snabbt sällskap. I en något för stor flytväst. |
 |
| Stuart satt och velade ett bra tag. Det var kallt, påstod han. |
 |
| Men snart var även han i, tillsammans med Quena. |
 |
| Det kom en motorbåt farande och mot vilken alla riktade sina blickar |
 |
| Tugume fick värma sig i Quenas sjal efter badet. |
Happy New Year
Jag kunde inte förmå mig att stanna i sängen när jag hörde musiken dunka från stan och trotsade febern för att göra övriga sällskap, åtminstone en liten stund. Jag kom lagom i tid för att fira tolvslaget och satt sen och tittade på när våra små skitungar intog dansgolvet (till de jämngamla tjejernas stora förtjusning).
Killarna var helt uppskruvade när vi åkte hem och likaså i morse när de pratade om vilka tjejer de dansat med. Stuart hade tydligen charmat en flicka så mycket att hon glömde sina skor när hon skulle gå hem.
Jag är kluven när det kommer till det här med pojkarna och tjejfrågan. Jag är ju inte dum, vissa av våra killar är tonåringar med allt vad det innebär och jag tycker det är så rart när jag ser dem dansa med flickorna och när det smusslas med kärleksbrev men samtidigt gör det mig skräckslagen. Vi är inte i Sverige. Allt är så annorlunda här och det är svårt att veta hur man ska hantera sådana här frågor. I övriga familjer är det strängt förbjudet attt prata om flick- pojkvänner innan det är dags för giftermål men självklart har ju i princip alla det ändå. Vi kör en mer öppen approach här och snackar mycket med killarna om vilka risker det finns och på vilken nivå vi tycker det här med flickvänner ska vara. Vi har väl sagt som så att när vi är på ett ställe som igår och de dansar så är det helt ok, likaså om de sitter och pratar med tjejer på fotbollsplanen eller skriver små kärleksbrev. Börjar det smygas i buskar och liknande kommer dock mormor Emma gå bananas.
Här i Uganda är man mycket av inställningen att det som inte syns finns inte, vilket resulterar i ofrivilliga tonårsgraviditeter och spridning av HIV. Jag tror på att, som jag nog sagt tidigare, se verkligheten som den är och försöka ge våra ungdomar så mycket information som möjligt utan att för den sakens skull uppmana dem till att ge sig på för seriösa aktiviteter med flickorna.
Det är svårt. Kan bara hoppas att vi gör rätt. Hur ser Ni på saken? Några goda råd?
 |
| Mamma och grabbarna |
 |
| Happy new year |
 |
| Ivan och Tugume beundrade fyrverkerierna tillsammans med Quena |
 |
| Mina föräldrar hade fixat tomtebloss. Ambrose gillade det. |
 |
| Det blev smått kaotiskt när blossen skulle tändas. Folk kom från alla håll och kanter och ville vara med. |
 |
| Alex var glad |
 |
| Stuart (i grönt) på dansgolvet. |
 |
| Dan och Quens dansade in det nya året |
