Jag kunde inte förmå mig att stanna i sängen när jag hörde musiken dunka från stan och trotsade febern för att göra övriga sällskap, åtminstone en liten stund. Jag kom lagom i tid för att fira tolvslaget och satt sen och tittade på när våra små skitungar intog dansgolvet (till de jämngamla tjejernas stora förtjusning).
Killarna var helt uppskruvade när vi åkte hem och likaså i morse när de pratade om vilka tjejer de dansat med. Stuart hade tydligen charmat en flicka så mycket att hon glömde sina skor när hon skulle gå hem.
Jag är kluven när det kommer till det här med pojkarna och tjejfrågan. Jag är ju inte dum, vissa av våra killar är tonåringar med allt vad det innebär och jag tycker det är så rart när jag ser dem dansa med flickorna och när det smusslas med kärleksbrev men samtidigt gör det mig skräckslagen. Vi är inte i Sverige. Allt är så annorlunda här och det är svårt att veta hur man ska hantera sådana här frågor. I övriga familjer är det strängt förbjudet attt prata om flick- pojkvänner innan det är dags för giftermål men självklart har ju i princip alla det ändå. Vi kör en mer öppen approach här och snackar mycket med killarna om vilka risker det finns och på vilken nivå vi tycker det här med flickvänner ska vara. Vi har väl sagt som så att när vi är på ett ställe som igår och de dansar så är det helt ok, likaså om de sitter och pratar med tjejer på fotbollsplanen eller skriver små kärleksbrev. Börjar det smygas i buskar och liknande kommer dock mormor Emma gå bananas.
Här i Uganda är man mycket av inställningen att det som inte syns finns inte, vilket resulterar i ofrivilliga tonårsgraviditeter och spridning av HIV. Jag tror på att, som jag nog sagt tidigare, se verkligheten som den är och försöka ge våra ungdomar så mycket information som möjligt utan att för den sakens skull uppmana dem till att ge sig på för seriösa aktiviteter med flickorna.
Det är svårt. Kan bara hoppas att vi gör rätt. Hur ser Ni på saken? Några goda råd?
 |
| Mamma och grabbarna |
 |
| Happy new year |
 |
| Ivan och Tugume beundrade fyrverkerierna tillsammans med Quena |
 |
| Mina föräldrar hade fixat tomtebloss. Ambrose gillade det. |
 |
| Det blev smått kaotiskt när blossen skulle tändas. Folk kom från alla håll och kanter och ville vara med. |
 |
| Alex var glad |
 |
| Stuart (i grönt) på dansgolvet. |
 |
| Dan och Quens dansade in det nya året |
hej!
jag har lite frågor 🙂
hur kommer det sig att ni bara har pojkar / killar ?
och vad ska man göra om man skulle vilja jobba med er i framtiden? krävs det någon speciell utbildning? vad tjänar man?
hej!
jag har lite frågor 🙂
hur kommer det sig att ni bara har pojkar / killar ?
och vad ska man göra om man skulle vilja jobba med er i framtiden? krävs det någon speciell utbildning? vad tjänar man?
Jag tycker ni ska prata om kondom och kanske ge alla en varsin som de kan öppna och titta på. Sätta på handen och se hur den ser ut, hur man sätter på den på handen osv. De äldre tonåringarna bör ha chans på något vis att "smyga" till sig en kondom om det är så att ni inte rakt ut kan säga var de ligger.
Jag tycker ni ska prata om kondom och kanske ge alla en varsin som de kan öppna och titta på. Sätta på handen och se hur den ser ut, hur man sätter på den på handen osv. De äldre tonåringarna bör ha chans på något vis att "smyga" till sig en kondom om det är så att ni inte rakt ut kan säga var de ligger.
Anonym: Varför vi bara har pojkar kan du läsa om här: http://skitungarna2011.blogspot.com/2011/07/varfor-ar-det-bara-killar-med-i.html
Om man vill jobba med oss i framtiden är det bra om man har tidigare erfarenhet av arbete med ungdomar men någon särskild utbildning kräver vi inte. Det handlar om personlig lämplighet. Vi betalar endast vår ugandiska personal. Folk från till exempel Sverige som kommer och jobbar för oss gör det som volontärer, dvs utan betalning.