Dagens mest oväntade inträffade när jag satt på en restaurang i stan för att käka lunch och en tjej kom fram och frågade om det är jag som är Emma. Jag måste ha sett ganska förvirrad ut för hon skyndade snabbt att presentera sig och berätta att vi varit i kontakt via mail för ett par veckor sen. Då trillade poletten ner. Hon hade mailat och sagt att hon skulle ut och resa i Rwanda och Uganda och frågade om hon fick komma och hälsa på oss när hon hade vägarna förbi Kabale. Visst fick hon det, sa jag. Jag var dock inte beredd på att hon skulle hitta mig på det viset men det var en trevlig överraskning.

Hon följde med mig tillbaka till huset, till pojkarnas stora förtjusning. Det visar sig att hon både kan göra smycken, kick-boxas och dansa salsa och att hon gärna delar med sig av sina kunskaper. Det ser vi mycket fram emot.

Ambrose och Ajes pappa dök aldrig upp på festen igår, trots att han sett fram mycket emot det och lovat att komma. Då hans hälsa inte är den bästa bestämde vi oss för att titta till honom idag och försäkra oss om att allt var bra. Tydligen hade han blivit dålig igår och därför inte kommit men idag mådde han bättre. Han var hemskt ledsen för att han missat festen men uppskattade mycket att sönerna kom och hälsade på honom.

Idag hade vi den fantastiska förmånen att få besök av två svenskar, mor och son, som mina föräldrar av en slump träffade på en restaurang i stan igår. Än mer fantastiskt var att sonen visade sig vara fotbollsspelare, hemmahörande i IFK Göteborg. Ni kan ju tänka er grabbarnas reaktion när de fick nys om det. Han hade dock nyligen genomgått en operation och kunde tyvärr inte lira med dem men bara vetskapen om att ha träffat ett tvättäkta fotbollsproffs var såklart mer än tillräckligt.

Dessutom var det ett gyllene tillfälle för generalrepetition inför de teater-och dansnummer som de ska framföra för sina släktingar på morgondagens jul/nyårsfest.  

Tack snälla Jakob och Ingegerd för besöket. Det här kommer killarna snacka om länge, länge.