• Hoppa till huvudnavigering
  • Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

ETCP UgandaETCP Uganda logotyp

Insamlingsstiftelsen Emma & Therese Children's Project

  • Stöd oss
    • Bli månadsgivare
    • Ge en engångsgåva
  • Bloggen
  • Om oss
    • Bakgrund
    • Livet på gatan
    • Vårt arbete
    • Fotbollsturnering
    • Fakta Uganda
    • Kabale
    • Vanliga frågor
  • Kontakt
  • EnglishEnglish

Inspectors are coming!

18 januari, 2012 av Emma 2 kommentarer

Vi har fått information om att det kommer inspektörer till alla organisationer i området imorgon. Då fick vi fart. Ingen tid att blogga – storstädning för hela slanten som gäller.

Hörs igen imorgon.

Pojkarna satte igång att städa sina rum och organisera sina kläder

Andrew hittade en massa böcker och brev i sin låda. Kärleksbrev. Som han sen satt och högläste. Poppis kille verkar det som. Det verkar de förresten vara allihopa (hjälp).  

Aje hjälpte mig att städa köksskåpen

Sorterat under: Osorterat

Framtidsdrömmar

17 januari, 2012 av Emma 3 kommentarer

Quena: What do you want to be when you grow up?

Dan: I want to be an engineer.

Quena: What do you want to be when you grow up?

Andrew: I want to be a tailor.

Quena: Tugume, what do you want to be when you grow up?

Tugume: I want to become a ninja.

Ninja var det ja.

Vår lille Ninja

Sorterat under: Osorterat

Fler glimtar från pojkarnas förflutna

16 januari, 2012 av Emma 1 kommentar

När vi var hos Brians släktingar visade de oss den här bilden (den översta). Kanske inte så tydligt för er men jag såg direkt att den lille gossen var vår käre Brian. Tuffing redan då. Här syns han med sin pappa (som senare dog i aids) samt en faster. Vi fick veta att Brian spenderade sina första år i huvudstaden Kampala med sina föräldrar och att han flyttade till Kabale först när de dog, vid ungefär sju års ålder.
I Brians fall är det så att han har haft släktingar som erbjudit sig att ta hand om honom men han har ändå ”valt” ett liv på gatan. Jag har haft svårt att riktigt förstå varför och själv har han mest sagt att han inte trivdes med sina släktingar och miljön. Nu, efter att besökt deras hem mitt ute i ingenstans, klarnar det en aning och bitarna faller lite på plats.
Jag frågade Brian om han skulle kunna tänka sig att flytta dit igen.
”I am not a villager”, svarade han då.
Och jag tror det är så hela hans gatulivshistoria började. Han är uppväxt i en storstad och blev sedan plötsligt flyttad till en liten hydda uppe i bergen där han inte kände en kotte. Saknaden av föräldrarna och sitt hem. Rastlöshet. Det blev för mycket. Kanske uppförde han sig illa, säkert uppförde han sig illa. Blev bestraffad av människor han knappt kände och fick snabbt en stämpel som bråkg, svår och olydig. Känslan av att inte höra hemma kan säkert få många att ”kolla läget” någon annanstans. Kommer då ingen efter och hämtar hem en igen eller ens verkar bry sig att man har stuckit, ja då är det nog inte så svårt att räkna ut varför man sen blir kvar.  
Det är kanske lätt för mig att säga, men jag kan inte hjälpa att undra vad som hade hänt om någon av hans släktingar, istället för att bestraffa, hade satt sig ner en stund, berättat att de var glada att ha Brian hos sig,  kramat om honom och frågat:
”Hur mår du, vännen?”
Då – liten Brian spelar stor

Nu – stor Brian spelar liten (i bebismössa som killarna tramsade med en dag)

Sorterat under: Osorterat

Hemma hos James och Ian

15 januari, 2012 av Emma 4 kommentarer

I fredags åkte vi och hälsade på Ian och James farmor och passade samtidigt på att ta en titt på brödernas gamla hem, där de bodde med sina föräldrar innan de dog. Stark upplevelse. Huset är nu övergivet och ”vaktas” av farmodern så att andra släktingar inte ska lägga vantarna på det. Vi bestämde oss för att så fort som möjligt hjälpa killarna så att de får ett dokument som tydligt visar att det är de, tillsammans med sin syster, som har rätt till huset. För att undvika framtida fejder med farbröder, fastrar och andra släktingar. 

 

Vi fann farmodern på marknaden där hon sålde salt och hantverk

Vi fick nyckeln till huset och gav oss iväg

Framme, James visar stolt huset.

Här bodde Ian och James med sina föräldrar när de var små. Och brukade även gå dit och sova ibland med med sina kompisar när de levde på gatan men blev då bortsjasade av en släkting.

Farmodern använder huset som förvaring och odlar potatis, majs och bönor utanför.

Den här tallriken brukade de alla äta ifrån sittande på en matta på golvet, berättade James.

Den här behållaren mindes han mycket väl, de brukade förvara någon slags mjölkprodukt i den.

”Trouser of my father”

Han hittade även en identitetshandling tillhörande sin far. Här började jag nästan gråta. Det var spöklikt på nåt sätt och sorgligt att höra om hur de brukade leva. Eller att de inte kan leva med sina föräldrar längre. Mycket tragiskt.

Såhär såg deras pappa ut

Ian hittade mer kläder

Sovrummet. Här brukade de ibland bryta sig in och sova även när de levde på gatan.

LäMajsodling utanför deras hus.

Sorterat under: Osorterat

Hejdå tjejer

14 januari, 2012 av Emma 1 kommentar

Nu har Quena, Ida och Zandra åkt ifrån Kabale. Ida och Zandra hem till Sverige och Quena till Kampala där hon ska stanna en vecka innan hemresa. Oj vad vi kommer att sakna dem. Häromdagen hade vi en liten avskedsfest. Det bjöds på grillat, friterad potatis, sallad läsk, supergod tårta och salsadans.
Trevlig resa flickor! Kom snart tillbaka!

Sorterat under: Osorterat

Stora och små stjärnor

13 januari, 2012 av Emma 3 kommentarer

Idag var det dags för de stora grabbarna att ge sig in i turneringen, med hjälp av en hel del kompisar utifrån, som är lite större och starkare än våra egna, lyckades de kamma hem segern i inledningsmatchen med hela 3-0. Bra start. Mycket bra start.
Glada killar efter seger i premiärmatchen
En annan kompis,storlek mindre, hälsade också på oss idag. Nämligen lille Ian. Om ett par år kanske även han spelar för Emma’s boys, intresset för fotboll verkar i alla fall redan finnas. Vi sponsrade Ian när vi tillhörde ”directors” projekt och trodde att hans fostermamma fortfarande arbetade tillsammans med honom efter att vi lämnat, Men, det visar sig att hon inte fått en krona sen dagen vi avslutade samarbetet med honom och har lämnat dokument till oss som säger att hon nu är ensam vårdnadshavare av Ian. Vi har rådfrågan de sociala myndigheterna här och de ser inget hinder för att inte börja sponsra Ian igen. Hon tar mycket väl hand om honom och vi vill hjälpa till så att hon kan fortsätta göra det. Förmodligen genom att vi ger dem en summa varje månad samt att han får komma till oss och leka när hon behöver avlastning. Pojkarna är väldigt fästa vid honom så det har de inget emot.
Ian – vår näste fotbollsstjärna

Sorterat under: Osorterat

  • « Go to Föregående sida
  • Gå till sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Gå till sida 395
  • Gå till sida 396
  • Gå till sida 397
  • Gå till sida 398
  • Gå till sida 399
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Gå till sida 478
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Bloggarkivet

Footer

ETCP Uganda logotyp
  • Personuppgiftspolicy

© Copyright 2026 ETCP Uganda · Skapad av Christofer Herlin