Vi har mycket roliga grejer i våra förråd men under terminerna är varken tiden eller intresset så stort för dem. Då föredrar de flesta att gå till fotbollsplanen eller slappna av en stund i soffan efter skolan.

På loven däremot finns det gott om tid, då är det perfekt att ta fram nåt spel ur gömmorna.

Den här gången blev det Mölkky.

Så länge de flesta kan minnas har det varit på Kabale Central Market man har handlat. Men nu är det slut med det, åtminstone på ett tag. Alla stånd och butiker håller nämligen på att demoleras så all kommers har flyttat till en marknadsplats en bit därifrån.

Men bara temporärt, en ny kommer att byggas upp igen på samma plats som den gamla om jag förstått saken rätt.

Välbehövligt för den var väldigt sliten.

Det ska bli kul att se hur det blir.

I veckan hade vi äran att få besök av närmare tjugo svenskar som är på resa i Uganda. Det är Kristian Rankloo (som driver organisationen help@hand) som är arrangör och liksom i fjol kom de förbi oss när de passerade Kabale för att hälsa på våra barn/ungdomar och käka lunch tillsammans.

Trevligt!

Och de kom inte tomhänta utan hade en massa fint med sig, bland annat ett helt gäng nya fotbollar. Mycket uppskattat!

Tusen tack Kristian och co!

Hans kusin är två år nu och vi kom att prata om hur Isaac själv var i den åldern. Man minns tyvärr långt ifrån allt, men den där handväskan glömmer vi inte i första taget…

Häromdagen fiskades det mud fish i Kabale.

Svårt att begripa att något ätbart kan komma från det där vattnet men de har koll förstås. Och jag har läst på för säkerhets skull, man kan äta mud fish men den har en väldigt distinkt smak och många små ben så frågan är om man vill…

Det vill de. Hur gott som helst tydligen att trä de små fiskarna på spett och grilla över öppen eld.

Eftersom Isaac går i skolan i Sverige kan vi, som jag berättat innan, inte vistas i Uganda lika mycket som tidigare. Liksom i fjol kommer vi inte åka ner förrän till jul.

Känns avlägset men jag vet att tiden går fort.

En som däremot snart återvänder är Ulla, om ett par veckor är hon tillbaka i Uganda. Finska Ulla har mer eller mindre bosatt sig i Kabale och trivs jättebra. Hon jobbar inte hos oss men kommer förbi när hon känner för det och ställer alltid upp om vi behöver hjälp med nåt. Dessutom anordnar hon ofta aktiviteter och workshops på lov och helger.

Det känns tryggt att veta att hon är på plats när jag inte själv kan vara det.

Och att hon är omtyckt behöver jag nog inte nämna. Alla våra barn och ungdomar älskar henne och ser väldigt mycket fram emot att se henne igen.