Det är inte bara i Kabale det bakas chapati, häromdagen serverade Isaac nygräddade bröd som han gjort tillsammans med Alex.

Mycket goda!

(Men han tyckte själv att de grabbarna gör över öppen eld är snäppet bättre).

Ingen ungdomsfotboll för James längre eftersom han nu spelar på seniornivå, men han är med ändå när de yngre spelar.

Hejar, peppar dem….

….och hoppar in som linjeman när en sådan saknas.

I veckan kom Award och Diaras mamma för att hälsa på sina pojkar. Både hon och de har ju haft det väldigt tufft de senaste åren så det är fint att se att de alla är på rätt väg igen.

Mamman försöker reda ut sina bekymmer och grabbarna är friska och går numera i skolan. De visade stolt upp sina rapporter.

Det bestämdes också att de under lovet ska återvända hem några dagar för att få mer tid tillsammans. Grannen, som var den som larmade om deras tillstånd i vintras, kommer hålla ett vakande öga över dem.

Förhoppningen är förstås att de ska kunna flytta hem permanent så småningom.

Här i Sverige har de flesta nog lite nyare modeller av spel och konsoler men de äldre är inte att förakta. I Kabale spelar de Playstation 2 (tror jag) som vi fick skänkt till oss för många år sen.

Fortfarande väldigt uppskattat, särskilt nu när de har lov.

I Uganda har man som bekant ett tre terminer per läsår, den andra av dem har nu nått sitt slut och ett par veckors lov väntar. För de som snart har slutprov (de som går ut grundskolan eller gymnasiet) innebär lovet fortsatt plugg, resten tar det lugnt eller försöker hitta nåt extraknäck för att tjäna lite pengar.

En av dem är Tugume, han har lyckats få jobb hos vår granne som driver ett litet bageri hemifrån där hon gör tårtor på beställning.

Kul!

Minstingen Pias har (förutom Isaac när han är i Kabale) inte haft någon jämngammal kompis i huset så gissa om han är glad över att nu ha det här gänget omkring sig.