ETCP Uganda
Insamlingsstiftelsen Emma & Therese Children's Project
Både våra killar och tjejer var idag inbjudna till vänskapsmatcher i fotboll mot Grace Villa (en annan organisation verksam i Kabale) .
De visade sig bli väldigt svårspelade eftersom gräset på planen inte var klippt så det gick knappt att passa bollen.
Grabbarna lyckades trots det vinna sin match, tjejerna förlorade dessvärre med 3-1.
Bättre lycka nästa gång.
Pias växer så det knakar, både fysiskt, intellektuellt och inte minst språkligt. Hans engelska utvecklades väldigt mycket bara under de månaderna vi var i Kabale och det ska bli kul att se vilka framsteg han gjort nästa gång vi kommer.
Men det är inte alltid det blir rätt…
Pias: Emma?
Jag: Yes?
Pias: I tell you nothing?
De yngre killarna tycker som sagt det är spännande att några av de äldre går i skolan i Kampala och vill höra om allt de varit med om och lärt sig i huvudstaden.
Och de verkar inte ha något emot uppmärksamheten. Tvärtom.
Häromdagen tog James över Richmans träning och visade ett par övningar de brukar köra på hans skola.
I helgen kunde Joram äntligen skörda den blomkål han började odla för någon månad sen. Han valde att sälja dem till oss så att Irene kan använda dem när hon lagar mat.
Samtidigt som jag och Lilleman åkte hem avslutade också tre av våra fyra fotbollskillar i Kampala sin första termin så de åkte tillbaka med Alex till Kabale.
Hemvändarna fick ett minst sagt varmt välkomnande. Våra yngre grabbar tycker det är hur häftigt som helst att de spelar i huvudstaden och jublade högt när ’proffsen’ kom in genom grinden.
Pias bryr sig inte nog så mycket om fotboll utan blev mest glad av att ha dem tillbaka igen.
Så var vi hemma i Sverige igen efter en lång resa.
Skönt.
Isaac är överlycklig för att få vara hos mormor och morfar och för att träffa sin lille kusin igen förstås. Som inte är så liten längre utan nu är en stor kille som lärt sig gå och allt.
Kommer bli full rulle här i sommar gissar jag.
Härligt!
