Jag beundrar Buddha. Han utvecklas så kan ni tro. När vi först träffade honom pratade han i princip ingen engelska. Nu går det knappt att få stopp på honom. Visst blir det galet ofta, men han gör sig förstådd och det tycker jag är det viktiga.

Buddha: How much of time o’clock?



Buddha älskar skolan och såhär stilig är han i sin skoluniform



Jag har inte berättat för er att Francis (vår äldste kille) har flyttat ifrån huset. Främst för att läget har varit lite osäkert och det inte har varit helt bestämt var han ska bo. I helgen blev det dock klart och idag gick flyttlasset till hans faster som bor i en liten by utanför Kabale. Samma by där Francis växte upp.

Varför ska han flytta?

Francis är inget barn utan en ung man och det stod klart redan när vi kom till huset att det skapar motsättningar att ha honom tillsammans med de mindre grabbarna. Han behöver såklart mer frihet än dem och har ett större behov av att lämnas i lugn och ro vilket är svårt i ett hus med 12 andra pojkar. Vi hade sagt att vi skulle avvakta terminen ut och sen försöka hitta ett alternativt boende hos honom, men på grund av en incident som inträffade när jag var bortrest bestämde vi oss för att skynda på processen. För allas bästa.

Han har bott ett par dagar med sin mamma men det är ingen bra lösning långsiktigt. Hon bor i stan vilket leder till att Francis utsätts för många frestelser från sitt gamla liv på gatan. Dessutom har modern alkoholproblem och hon kan inte övervaka honom. Därför blev vi väldigt glada när han själv föreslog att han kunde bo i byn där han växte upp. Fastern verkar vara en väldigt ordentlig kvinna och hon ser redan efter Francis bror. Dessutom är en annan släkting rektor på den skola han ska börja på nästa termin och han har lovat att hålla ett extra öga på honom. Även mamman var väldigt nöjd med den lösningen.

Det känns trist att han inte bor med oss längre men som sagt så tror jag att det är för allas bästa. Han behöver behandlas som den unga man han faktiskt är och inte som ett barn.

Vi fortsätter självklart att försörja honom, vi vill ju se honom gå färdigt skolan. Givetvis kommer vi att ha regelbunden uppföljning av honom och hålla en nära kommunikation med fastern och rektorn.

Hur det kommer gå för honom kan vi inte veta. Om han vill så kan det gå hur bra som helst.

Vi hoppas på det bästa.

Francis, mamman och fastern

Francis med sina kusiner

Berättade ju att nattvakten inte kom till arbetet häromkvällen för att hans son blivit biten av en orm. Verkar som händelsen gjort honom extra uppmärksam.

Sent igår kväll hörde jag pojkarna utanför mitt fönster. Vad fasen gör de ute så sent, tänkte jag. Jag gick ut och frågade vad som stod på.

Pojkarna: (Hur lugna som helst) Snake.

Emma: SNAKE?!

Killarna tyckte inte att det var någon big deal

Det var ingen stor orm men tillräckligt för att göra mig hispig

Eller snarare Ugandas motsvarighet till Kiviks marknad. Självklart kunde vi inte missa ett sådant event.

Slänggungor, spel, lotterier, ormtjusning och danstävlingar i alla ära men INGET slog den urgamla indiern som körde motorcykel på väggar. Oj, oj, oj. Killarna var helt saliga. ”IT’S MAGIC!”,  ropade dem.

Bjuder på ett litet klipp med Ian (till vänster) och Tugumi (till höger) från danstävlingen de ställde upp i, starkt påhejade av övriga grabbar.

Killarna hejar på Ian & Tugumi

Här spenderade de en mindre förmögenhet.

James gillade pappskärmen han fick på marknaden

Minstingarna (och Buddha) slocknade snabbt när vi kom hem