• Hoppa till huvudnavigering
  • Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

ETCP UgandaETCP Uganda logotyp

Insamlingsstiftelsen Emma & Therese Children's Project

  • Stöd oss
    • Bli månadsgivare
    • Ge en engångsgåva
  • Bloggen
  • Om oss
    • Bakgrund
    • Livet på gatan
    • Vårt arbete
    • Fotbollsturnering
    • Fakta Uganda
    • Kabale
    • Vanliga frågor
  • Kontakt
  • EnglishEnglish

Körsång

4 maj, 2011 av Emma Lämna en kommentar

Gwangas brorsa gifter sig på lördag och vi är bjudna på bröllop, hela gänget. Spännande! Killarna fick en förfrågan om de var intresserade av att sjunga på festen. Ett par stycken var väldigt snabba till att tacka ja. Jag undrar om det är sången eller de söta flickorna i kören som lockar mest? 😉
Såhär lät det när de övade idag.

Sorterat under: Osorterat

Hur man skaffar sig ovänner

3 maj, 2011 av Emma Lämna en kommentar

Jag var en runda i stan med Alex (den yngre) och Ambrose idag. Framför oss gick en grupp män, troligtvis från mellanöstern, med långa skägg, iklädda ”nattlinnen” och turbaner.

Alex & Ambrose: You see. Muslims.

Emma: Yes.

Alex: Like bin Ladin.

Emma: Schhhh!

Fick vänligt men bestämt förklara att så får man inte säga. Naturligtvis menade Alex att de såg ut som bin Ladin.

Sorterat under: Osorterat

Ayebare

3 maj, 2011 av Emma 2 kommentarer

Idag hamnade jag och Ayebare i en situation som jag fruktat.
Han har klagat över magont ett tag och vi bestämde oss därför idag för att ta honom till sjukhus. Vi har vid ett par tillfällen, när andra pojkar varit lite krassliga och tvingats söka sjukvård, passat på att HIV-testa dem för att få reda på deras status. Det vill säga, testa dem utan att de vet om att vi testar dem. Detta för att, om det visar sig att de är sjuka, i lugn och ro kunna lägga upp en plan för hur vi ka hantera situationen. Jag hade tänkt göra likadant idag, be läkaren testa för HIV, samtidigt som de testar för annat.
Just Aje har jag varit väldigt orolig för. Han är snart 15 år men ser ut som om han vore 10-11 år. Han är så liten och klen, väger endast 33 kg. Hans mamma dog i AIDS och pappan är HIV-positiv så vi har varit rädda att även Aje bär på smittan.
Det gick inte som jag hade tänkt idag. Vi kom in till läkaren, som var amerikan. Den här läkaren fick för sig att Aje inte förstod engelska särskilt bra (vilket han gör) och började fråga mig om hans HIV-status. Jag försökte ge honom menande blickar och svara på ett sätt så att han skulle förstå att Aje snappade upp allt vi sa, men han bara fortsatte och informerade om att de tänkte ta ett hiv-test på honom.
När vi kom ut från läkaren frågade Aje om det var sant att de skulle testa honom för HIV. Jag kunde inte ljuga utan sa att det verkar som de ska göra det men om han inte vill så behöver han inte. Han ville ta ett test. Det visste jag att han skulle säga, jag vet nämligen att han oroat sig mycket för just HIV med tanke på att båda hans föräldrar var/är smittade. Men det var ju inte såhär det ska gå till. Jävla klantarsle till läkare satt jag och tänkte. Vi var inte förberedda med det stöd Aje skulle behöva om det visade sig att han var sjuk.
Fy, vilken ångest jag hade. Tänkte att jag på något sätt måste se till att läkaren inte berättar för Aje om det skulle visa sig att han är HIV-positiv. Jag fick tag på en bekant som är sköterska på kliniken. Hon förstod situationen, letade rätt på läkaren och informerade honom om läget.
När vi blev inkallade till doktorn igen, sa han till Aje att proverna såg bra ut. Jag dröjde kvar i rummet när Aje lämnat och var beredd på det värsta.
Läkaren sa: ”Your boy is ok”
Halleluja, jag var så lättad att jag nästan grät. Älskade, älskade Aje. Han är ok!

Än så länge är fem av våra fjorton killar testade och de är alla friska.

Sorterat under: Osorterat

Nutidshistoria

2 maj, 2011 av Emma 1 kommentar

Vi hörde på radio idag att Bin Ladin dödats av amerikanska soldater. Ett par av killarna kände till namnet sen tidigare men ingen av dem visste riktigt varför många tyckte så illa om honom. Jag frågade dem om de hade hört talas om terrorattackerna den 11 september 2001. Det hade de inte.
Jag visade dem ett klipp från YouTube när planen kraschade in i World Trade Center och sen också när tornen rasade. De satt alla som förstenade. Det enda de sa var ”Yaa maa wee”, vilket betyder ungefär ”jäääääävlar”. Beskriver ganska väl min känsla också av att se de där bilderna igen. Otäckt.
Kan dock inte hjälpa att undra vad som egentligen hände den där dagen. Konspirationsteorier finns det gott om och jag ska verkligen inte starta en diskussion om det här. Vill bara snabbt tipsa om en dokumentär som heter ”Loose change”. Den är väldigt vinklad och onyanserad så ta den för vad den är. Men, den väcker funderingar och fick mig att ifrågasätta de ”sanningar” som vi blivit matade med av media (eller rättare sagt amerikanska myndigheter). Sevärd film.
Nåväl. Nog om detta.
Nu ska jag gå ut och se hur det går för Andrew. Han jobbar sin första kväll/natt ensam med killarna. Alex har äntligen fått ledigt och har satt sig på en buss till Kampala. Ha ha, jag förstår honom. Så långt bort från Kabale som möjligt för att få lite andrum från dårhuset.
Hoppas han får en trevlig vistelse i huvudstaden, men att han kommer tillbaka snart. Vi saknar honom redan!

Sorterat under: Osorterat

Hang man

2 maj, 2011 av Emma Lämna en kommentar

Jag har lärt pojkarna ”Hänga gubbe”, det tyckte de var väldigt kul. Får nog dra spelreglerna igen dock… Ambrose ord (som jag inte lyckades klura ut) var A H K S U N M C. När han hade hängt min stackars gubbe låg han och kved av skratt på golvet flera minuter.

Skitunge.

Sorterat under: Osorterat

Härlig söndag

1 maj, 2011 av Emma Lämna en kommentar

Idag har vi varit på ett ställe som heter Cephas, ett hotell i Kabale. Anledningen till att vi gick dit är för att de har swimmingpool och DET är minsann lyx på detta stället. Eftersom grabbarna skött sig exemplariskt första veckan med lovundervisning kände vi att vi ville skämma bort dem lite. Så först blev det bad och sen kollade vi matchen mellan Arsenal – Man united. Våra Arsenal fans tjoade lyckligt hela vägen hem.

Stuart trivdes som fisken i vattnet

Badkrukor

Det var inget toppenväder direkt. Svinkallt i vattnet men skönt ändå.

Kom igen nu chickens ropade jag efter de som satt och mesade vid kanten.

Det fanns en trampolin också. Vilken lycka!



Buddha hade aldrig dykt tidigare, allra minst ner i en badring. Men va fasen, hur svårt kan det vara?



Sen var det dags för fotboll.

Glada arsenal fans på väg hem.

Sorterat under: Osorterat

  • « Go to Föregående sida
  • Gå till sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Gå till sida 459
  • Gå till sida 460
  • Gå till sida 461
  • Gå till sida 462
  • Gå till sida 463
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Gå till sida 478
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Bloggarkivet

Footer

ETCP Uganda logotyp
  • Personuppgiftspolicy

© Copyright 2026 ETCP Uganda · Skapad av Christofer Herlin