Ni minns kanske vår äldste kille, Alex, som tog sin examen i höstas?

När vi drog igång vår verksamhet för snart tio år sedan sa han att han ville bli socialarbetare och jobba hos oss i framtiden.

Nu gör han det.

Alex fick en tillfällig anställning under jullovet, sedan ville både vi och han själv att han skulle vidga sina vyer lite och prova att jobba någon annanstans. Men så kom corona och inget blev som planerat…

Jätteglada att Alex fanns tillgänglig när skolorna stängde och alla sattes i karantän. Han har varit en stor hjälp och är enormt omtyckt av alla.

Vi hoppas att han kommer stanna hos oss länge (men om han längre fram vill söka fler utmaningar kommer vi naturligtvis att stötta honom).

I tisdags styrde jag och Isaac kosan mot Österlen. Vi hade blivit inbjudna att berätta om Uganda och vårt arbete på ett konfirmationsläger. Och inte vilket som helst utan ett kombinerat konfirmations- och scoutläger. Väldigt spännande upplägg och vi mötte en jättehärlig grupp med ungdomar.

Initiativet kom från en av ledarna som som följt oss i snart tio år. Otroligt kul! Men än mer överraskande när en kille räcker upp handen och berättar att han faktiskt var och hälsade på oss i Kabale i fjol.

Vi var själva inte på plats då tyvärr men liten värld ändå…

Efter ett par timmar på den fina lägergården var det dags för oss att köra hemåt igen.

Tusen tack Maria och co för att vi fick komma!

Och till blivande konfirmander är detta ett läger som varmt rekommenderas.

Läs gärna mer om det på konfaskane.scout.se

Vi brukar visserligen köra storstädningar ett par gånger om året…

…men jag tror den här var mer välbehövlig än någonsin. Efter en hel vår hemma i karantän var en ordentlig uppfräschning verkligen på sin plats.

Det måste vara extremt påfrestande att inte få röra sig som man vill, tre månader nu som skolor varit stängda och de i princip inte varit utanför våra grindar (förutom kortare ärenden i närområdet).

Lider med dem.

Och imponeras över att de fortfarande hanterar allt så väl, hur de försöker hålla sig aktiva och få dagarna att gå.

Den här platsen har blivit poppis hörde jag.

Vår midsommar blev inte riktigt som vi tänkt, Isaac var lite krasslig tidigare i veckan så vi höll oss för oss själva. Men fick en väldigt mysig dag med bad, god mat och superfin tårta som Isaac gjort nästan helt själv.

Hoppas ni också haft en fin midsommar hur ni än har firat.

Så många och så mycket vi saknar i Kabale, svårt att ta in att det var så längesen vi var där och att inte veta när vi kan återvända.

Drömmer om när vi får gå in genom grinden till huset och träffa alla igen.

Längtar efter att få sitta på verandan. På räcket med ryggen mot en av pelarna. Se hur de droppar in från skolan en efter en, några sätter sig och snackar lite, andra byter snabbt om, tar sina fotbollsskor och sticker för att träna, ett par slänger sig i tv-soffan efter en lång dag. Pias, Isaac och co cyklar som galningar i trädgården. Joram med gummistövlar och vattenkanna i sitt grönsaksland.

Bästa platsen jag vet den där verandan.