I veckan höll Kabales socialchef och representanter för ministeriet i Kampala workshop hos oss. Syftet var att introducera sina nya digitala tjänster.

Väldigt välkommet.

Om det fungerar som det är tänkt kommer det underlätta både deras och vårt arbete mycket.

Sakta börjar skolorna öppna upp i Uganda, en årskurs i taget. Denna veckan var det Ians tur.

Tidigt, tidigt en morgon begav han sig för att ta bussen till Kampala där han studerar och spelar fotboll. Vid den här tiden på året är alltid de nationella skolmästerskapen i full gång, men de har skjutits upp på obestämd tid på grund av pandemin.

Vet att Ian och många andra spelsugna ungdomar väntar på besked om när de kan gå av stapeln.

Undrar hur många chapatis det gjorts hos oss genom åren…

En väldig massa.

Och under pandemin måste det ha slagits rekord.

Tänk att för ett år sen hade vi en hel gymnasieklass från YBC Nacka på besök i Kabale. Precis innan pandemin bröt ut.

Känns som en annan tid. Och det är det ju på sätt och vis.

Planer fanns på att ytterligare ett gäng skulle komma nu under våren, men det har fått skjutas på framtiden som så mycket annat.

Väldigt tråkigt förstås, men inget att göra åt…

Än så länge är det bara sistaårseleverna i grund- och gymnasieskolorna som studerar. Men nu har det äntligen kommit besked om att man successivt ska öppna upp för resterande årskurser.

Först ut är de som läser sitt näst sista år, de ska få börja den 1 mars om allt går enligt plan.

Det vet jag att de ser fram emot. Hoppas att övriga snart också får återvända till skolbänkarna.

Pias och Diara får ägna sig åt Kubb (eller sin variant av det) ett tag till men förhoppningsvis får de också snart komma tillbaka till skolan. Håller tummarna.

Vi saknar Uganda, men de senaste dagarna har det varit väldigt behagligt att vara i Sverige.

Inte ofta man får uppleva riktig vinter i Skåne. Och för Alex är det första gången.

Så härligt!