Jag satt och kollade på film med killarna ikväll. Ambrose och Buddha kryper upp på varsin sida om mig och lutar sina huvud mot mina axlar.
Emma: Myspys
Ambrose: Miispiis means what?
Emma: (Klappar honom på kinden) This is myspys. Sitting together, watching a movie.
Ambrose: (Ger Buddha en lavett) This is miispiis?
Om att bryta ihop och komma igen
I lördags fick jag ett, vad ska vi kalla det, melt-down. Det blev för mycket. Jag fick frispel och började packa mina väskor för att ta första bästa flyg tillbaka till Sverige. Inte vidare professionellt måhända men oerhört effektivt.
Det var inte ett öga torrt här, varken hos mig eller hos pojkarna. Det var en nödvändig urladdning tror jag. En nystart. En insikt hos dem att det inte bara är en fråga om att ta, ta, ta utan att man måste ge något tillbaka också och att det vi förväntar oss av dem är att de ska gå i skolan.
Har vi sett den sista skolkningen nu? Självklart inte. Men jag hoppas i varje fall att det går åt rätt håll.
I morse vaknade jag kl 8.30 till ett knäpptyst hus. Min första tanke – Alex har glömt att ställa klockan. Jag vaknar nämligen alltid när de stiger upp. Men icke. De hade alla redan gått till skolan. Skillnaden idag var att de hade bestämt sig för att försöka vara extra tysta så att jag skulle få sova vidare.
Gullungar.
Söndagsmiddag
Tonårsuppfostran
Idag googlade jag ”tonårsuppfostran”. Hur sjukt?
Faktum är att dessa grabbar driver oss till vansinne emellanåt. Trotsar och testar gränser. Är tonåringar helt enkelt. Största problemet vi möter, som jag nämnt tidigare, är att vissa skolkar från skolan. Vi vet i tusan hur vi ska få bukt med det.
Google föreslog bl.a.:
– Hota och muta – det är det tonårsuppfostran går ut på.
– Inför aga till tonårsuppfostran!
Tror vi håller oss till alternativ nummer ett.
Har ni, kloka läsare, några tips och idéer? Eller andra frågor för den delen? Har sett ett par frågor i kommentarsfälten som jag ska ta mig tid och svara på snart. Ställ gärna fler så svarar jag på alla i ett svep.