ETCP Uganda

Insamlingsstiftelsen Emma & Therese Children's Project

Oh oh oh Arsenal

av 1 kommentar

En annan pryl grabbarna gillar är Alex mp3-spelare, idag satt Gwanga och Aje och sjöng med till Jennifer Lopez – ”On the floor”. 

Låttexten lyder: ”Break a sweat on the floor, yeah we work on the floor”

Aje och Gwangas tolkning: ”Here we go, Arsenal, oh oh oh Arsenal”

Man hör det man vill höra.

Fotbollstokarna. Aje är nog snäppet värre än Gwanga, se bara på munderingen.

He pulled the race card

av Lämna en kommentar

Igår spelade killarna match på Kabale Stadium, jag satt och hejade på vid sidan av planen. Då kom det fram en påverkad snubbe som började prata med mig på sitt språk, visst förstår jag litegrann men kan absolut inte föra ett samtal och det var uppenbart att han bara ville jävlas med mig, så efter ett tag ignorerade jag honom.
Då utbrast han på engelska.
”So you don’t want to speak with me because I am black?”
Ha ha ha, jo exakt så.
(Men en vit vecka skulle kanske inte skada, mister.)

Vår lördag i bilder

av 6 kommentarer

Jag tänkte att vi, för omväxlings skull, kunde lägga fokus på bilder istället för text i det här inlägget. Såhär har vår lördag spenderats…



Nyss vaknat. Visste att killarna hade undervisning i vardagsrummet och jag ville inte störa så jag började morgonen med att skriva ett inlägg om nattens bravader istället…

…därefter tvättade jag. Något av det tråkigaste jag vet. Särskilt när det måste ske för hand.

Äntligen rast. Jag gav mig ut i trädgården och fann Stuart på lärarens cykel.

Alex, Alex, Gwanga, Aje och Ambrose fixade något vid hönshuset.

Irene höll på att förbereda dagens måltider. Den kvinnan kan skala potäter, ja jäklar.

Aje passade på att tvätta sina skor

Brian kom ut i trädgården och la av en rejäl gäspning efter att ha suttit och pluggat i två timmar.

Han fick låna min kamera…

…och tog ett smygfoto på mig och Ambrose. Vad sura vi ser ut. Det är vi inte.
Fulast min vinner

Radion spelade en låt som Stuart och Gwanga tydligen gillade.
Straffläggning



Aje hade tvättat färdigt. Jag sa att han var så mogen som tvättade sina skor utan att någon behövde säga till honom. Han höll inte med och sa att han var en bebis och illustrerade en sån.

Ambrose och Alex
Break over. Back to class.

Ambrose (th) har tydligen ännu paus.

Jag fortsatte tvätta. Den här gången pengar som också blev offer för nattens yoghurtincident.

Vid lunchtid började det ösregna och alla sprang ut för att ta in kläder som hängde på tork. Stuart verkar endast ha räddat sig själv.

Regnet stod som spön i backen. Bokstavligt talat. Agda och hennes vänner skulade under hönshuset.

Vi hörde en katt jama förtvivlat men kunde inte se någon. Till slut upptäckte vi en liten stackare under matlagningsplatsen och grabbarna satte genast igång en räddningsaktion. Som fick ett abrupt slut när…

…kattskrället bet James i fingret. Det blev till att åka till sjukan och få stelkrampsspruta. Lite dramatiskt ett tag då Irene blev smått hysterisk och påstod att katter är väldigt giftiga. Hon skrämde upp mig ordentligt, inte fasen vet jag vilka hemska sjukdomar små ugandiska kattungar bär på. Jag hade rejäl ångest för att jag låtit honom komma i närheten av katten men doktorn försäkrade oss om att med injektionerna James fick så var det ingen fara. Vi kunde andas ut.

När vi kom hem igen fann vi Tugume (vem annars) bland trädtopparna. Vi bad honom komma ner med ursäkten att vi nyss kommit från sjukhuset och inte gärna ville åka dit igen.

Grabbarna spelade fotboll i grannens trädgård tills det började ösregna igen

Då gick vi in och hade husmöte istället.

Ivan tar till orda.

Efter mötet körde vi klart vår ”Jenga-turnering” som vi startade igår. Andrew stod som slutsegrare.

Fortfarande kasst väder. Då blev det filmvisning…

…och jag passade på att smita iväg till stan för att käka. Älskar att få en stund för mig själv med tidningen.
Moses erbjöd sig att ta med oss för att se England-Spanien, som tack för att vi hjälpte honom i natt.

 What’s up with the hat, frågade jag.



Såhär lämnade jag dem efter en stund för att åka hem och fixa detta inlägg. Det var mer än en timme se de kom tillbaka och de sover nu som stockar vilket jag också hoppas göra snart. God natt!






Nattliga äventyr

av Lämna en kommentar

Alex knackade på min dörr klockan två i natt, obehagligt att bli väckt sådär, man liksom vet att det är något som inte är som det ska. Lyckligtvis var det inget allvarligt. Vår kollega Moses hade fått problem med sin bil inte så långt från vårt hus och hade bett Alex komma och hjälpa honom, så han kilade iväg.
Inte långt därefter ringde han och sa att bilen satt fast ordentligt i ett dike och att det nog skulle ta lite tid att få upp den därifrån. Jag frågade om jag skulle väcka våra största grabbar och be dem komma och hjälpa till, det fick jag hemskt gärna göra. Ett gäng yrvakna, men väldigt tjänstvilliga killar, masade sig ur sina sängar även om det tog lite tid innan de fattade vad det var som pågick. James hade tydligen varit mitt inne i en ”bingo-dröm” (han är tokig i bingo), när han hörde min röst trodde han först att jag kallade på honom för att komma och spela. Knäppgök.
Jag bestämde mig för att följa med dem, har faktiskt lite muskler jag med, så vi gav oss ut i nattdimman. Innan vi gick ut genom grinden såg alla till att förse sig med en stor pinne.
Jag: What are you doing?
Pojkarna: Getting sticks
Jag: For what?
Pojkarna: Wild dogs.
Eeeeh, vilda hundar? Ja, påstår de att så är fallet, tänker jag inte argumentera, de har ju aningen mer erfarenhet av nätter utomhus. Istället såg jag till att hålla mig i mitten av klungan hela vägen och gjorde det väldigt klart för dem att om en galen hund kom i närheten av mig, skulle jag flyga upp på deras axlar illa kvickt.
Pojkarna: Don’t fear. We will protect you.
Det gjorde de verkligen. Hela tre jyckar jagade de iväg med sina käppar och jag höll på att kissa i byxan, varje gång. Nåväl, vi nådde Moses och Alex bara för att finna att de just lyckats få upp bilen, ett gäng boda-boda chaufförer hade stannat och hjälpt dem. Grabbarna var snabba med att påpeka att de minsann också hade klarat av att få upp bilen, det tvivlar jag inte på en sekund. Ja, det var ju bara att bege sig hemåt igen, vi trängde oss alla in i Moses bil och fick skjuts tillbaka.
Väl hemma fortsatte de debattera en stund om hur de skulle ha gjort för att få upp bilen och konstaterade enhälligt att de är minst lika starka som de där chaufförerna. Visst är ni det pojkar, instämde jag och Alex. Efter en stund lugnade de ner sig och somnade sött. Jag gick tillbaka till mitt rum och tänkte göra detsamma. Just när jag skulle somna in, hörde jag ett krafsande från bortre hörnet av rummet.
MUS!
Snabb som en vessla slängde jag mig över till sängen bredvid (Jag har en extrasäng på mitt rum. Irene ville inte ha någon, hon föredrar att sova på madrass på golvet. Helt annan historia.), la mig på mage och spejade, med hjälp av ljuset från min mobil, ut över golvet. Ingen mus. Låg blickstilla en lång stund och bara lyssnade. Ingenting. Jag rullade graciöst över ett halv varv på rygg. Då – SPLASH! Nej, jag mosade inte musen, herregud. Men väl en burk yoghurt som jag så lämpligt hade placerat på grannsängen i väntan på morgondagens frukost.
Min första tanke: Jaha, här ligger jag med ändan i vaniljyoghurt.
Tanke nummer två: Det var ju en himla tur att ingen såg det lilla missödet. (Så låt mig blogga om det istället. Makes sense.)
Jag måste ha väsnats en del när jag skulle städa upp sörjan för Alex ringde mig och frågade vad jag höll på med.
Jag: Don’t worry, just some mouse hunting, am about to finish. See you tomorrow. Natti natti.

Minns ni?

av 3 kommentarer

Min kollega Alex har en Nokia 3310. Kommer ni ihåg den telefonen?  Måste säkert vara tio år sen de var poppis i Sverige. Jag menar inte att göra narr av Alex för att han en gammal telefon, tvärtom. Minns den där modellen så väl, jag älskade min 3310:a, man kunde byta skal och ha sig – världens grej ju. Men mest gillade jag den på grund av spelat ”Snake”.  Besatt var jag ett tag.
Vad tror ni grabbarna upptäckt?

Ambrose och Tugume sussar sött eller?



Knappast. De gömmer sig för att kunna spela ”Snake” ifred.

(Ja men jag erkänner väl då. Det har väl kanske hänt att jag lånat den där telefonen ett par gånger också.)