Lovet är över och våra killar och tjejer är tillbaka i skolan, så glada att de är det men det innebär också enorma utmaningar för oss.

Liksom i övriga världen har priserna i Uganda gått upp.

I princip allt är dyrare. Även barnens skolgång.

Det i kombination med att det inte kommer inte in lika mycket pengar till oss som tidigare och att valutakursen är sämre gör att vi befinner oss i en mycket utsatt situation.

Vi kämpar för att hålla oss flytande och hitta lösningar.

Fortfarande skollov och några av barnen föreslog en långpromenad för att utforska Kabales omgivning.

Och vilken promenad sen!

De hade tagit sikte på ett vattenfall i närheten som de inte besökt tidigare och de blev inte besvikna.

Fikan på vägen satt också fint.

Skollov i Kabale och ungdomarna får lite vila från studierna.

Skönt.

Vi pratade en del om önskade aktiviteter när vi var nere i Uganda. Som överallt i världen är läget hos oss ansträngt, prisökningar på i princip allt och mindre pengar som kommer in jämfört med ett par år sedan gör att vi måste vara väldigt försiktiga med utgifterna.

Men naturligtvis måste de ha något att göra när de är lediga och vi har därför gett dem en budget att förhålla sig till och gemensamt bestämma över (i samråd med personal).

Överst på listan stod volleyboll som de inte spelat på länge eftersom både nät, stolpar och bollar slitits ut, det beslutades därför att en del av lovbudgeten skulle gå till ny utrustning.

I Kabale serveras till vardags traditionell ugandisk mat, ofta ris och potatis med bönor eller G-nuts (en sås på ground nuts).

Alla måltider är vegetariska. Utom söndagsmiddagarna. Då lagas det något med kött eller kyckling (fisk också någon gång men det är svårt att få tag på).

Favoriten är kycklinggryta och tidigare stod det på menyn i princip varje helg. Tyvärr har priset nästan fördubblats på bara ett par år, därför blir det inte lika ofta längre.

Men vilken fest när det väl sker.

Det tar en stund att göra fåglarna klara för tillagning, fast det råder sällan brist på frivilliga som vill hjälpa till. De får nämligen ta hand om allt som inte ska i kastrullen och efter utfört arbete brukar det mumsas på både omeletter och grillade inälvor.

I förra veckan sa vi hejdå till alla i Kabale efter en härlig månad tillsammans.

Saknar dem redan så mycket!

Vi tog oss till Kampala där vi skulle ordna ett par grejer innan det var dags att flyga hem. Allt flöt på bra och vi hade bara ett par småsaker kvar att fixa.

Då kom ett mail med provsvar på det obligatoriska covid-test Isaac tagit inför hemresan.

POSITIVT.

Nej!

Osäkra dagar följde där vi inte visste när vi skulle kunna resa hem. Men så i helgen togs nytt test som lyckligtvis var negativt och vi fick, med hjälp av vårt försäkringsbolag, boka nytt flyg.

I måndags landade vi i Sverige och kastades direkt in i vardagen.

Trots att avslutningen inte blev som planerat har vi haft en otroligt fin vistelse i Uganda. Men intensiv.

Det kommer ta ett tag att smälta.

Mer bilder och berättelser från resan, information om verksamheten, barnen, våra äldre som flyttat o.s.v. kommer framöver.

Tomten bredvid vår har i många år stått orörd och varit en grön oas med fina stora träd.

Jättevacker.

Men för något år sedan såldes den och nya ägaren har förvandlat området till en byggarbetsplats. Det blir säkert fint med tiden men för tillfället ser det bedrövligt ut.

Vi har ett par glesa partier i vårt stängsel som vetter mot grannen och för att slippa se den tråkiga miljön på andra sidan har vi beslutat att plantera ett par växter där. Förhoppningen är att de ska klättra och blockera insynen.

Vem bättre för ett sådant uppdrag än vår odlingsexpert Joram?

Han tog med oss till en lokal handelsträdgård där han valt ut en sort som förhoppningsvis ska fungera. Plantorna är nu i jorden och Joram vattnar varje kväll.

Vi ser fram emot att följa hur de växer.