Jag fyllde år häromdagen och fick världens överraskning av Isaac.

Med pengar han sparat sen tandfen var på besök nyligen hade han beordrat Alex att cykla med honom till den lokala butiken här i Åkarp för att köpa en present till mig.

Alltså…

Utan att jag märkt det letade han sen upp både omslagspapper och presentband och slog in allt alldeles själv. Som om det inte vore nog hade han dessutom gjort ett jättefint kort, varit ute och plockat blommor OCH toppade allt med att fästa ett hjärta på paketet (en godisbit han sparat från helgen innan).

Kan man känna sig mer speciell på sin dag? Tror inte det.

Älskade, älskade unge.

Som jag nämnt förut lägger vi större och större fokus på utsatta flickor. De är av naturliga skäl inte lika synliga i samhället som de av våra pojkar som levt på gatan, men i samarbete med de sociala myndigheterna lyckas vi identifiera fler och fler.

Hittills i år har vi kunnat erbjuda ytterligare sex unga flickor stöd så att de ska kunna börja eller fortsätta i skolan.

Här är tre av dem.

Mer information om de här och de andra nya flickorna kommer.

Att ha kalas varje gång någon fyller år blir lite mycket, därför bestämdes det att vi firar alla som fyllt år sista helgen i respektive månad istället.

I lördags var det februaris födelsedagsbarn Bright, Brinton, Robert och Miracles tur.

Stort grattis!

Igår hölls det både avskeds- och välkomstparty i Kabale. Tyvärr är det dags för Filippa att åka hem vilket alla är jätteledsna över. Litet plåster på såren är att Ulla nu är tillbaka efter att hon fick resa till Finland hastigt när en nära anhörig blev sjuk.

Safe journey Filippa! Tack igen för allt! Vi ser fram emot att snart få träffa dig här i Sverige!

Den senaste månaden har vi varit lite oroliga för en av våra killar. Han har varit orkeslös, sovit jättemycket och haft väldiga humörsvängningar. Inte alls varit sig själv. För någon vecka sen tog han prover hos en läkare men de kunde inte identifiera någon fysisk åkomma så vi undrade om det kunde vara något psykiskt. Vi försökte få honom att berätta om det var nåt särskilt som tynger honom men han sa att det inte var det.

Vi har hållit ett extra öga på honom och det verkade som att han började må bättre. Men så i måndags blev han plötsligt jättedålig i skolan, så pass att han omedelbart togs till sjukhus…

…fast inte heller den här gången visade proverna något onormalt.

Han fick stanna över natten för observation och vi lät en av de andra grabbarna sova där med honom tillsammans med Boaz. Då äntligen började han prata och en möjlig orsak till hans mående avslöjades.

Det visar sig att han upplever sig trakasserad av en lärare i skolan. Att han får skulden för saker han inte gjort, får hårda bestraffningar och blir hånad inför sina klasskamrater.

Det är naturligtvis oacceptabelt och något vi tar på största allvar. Vi har varit i kontakt med rektorn som lovat att vidta åtgärder omedelbart, det kommer vi följa upp och försäkra oss om att han gör.

Jag har såklart hört om hur jäkligt februari kan vara, men undrat om det inte är lite överdrivet.

Jag kommer aldrig göra det igen.

Kan inte minnas senast vi var sjuka så här länge.

Nu äntligen är Isaac kry (peppar, peppar). Jag hoppas att jag snart också är det och att Alex, som hittills klarat sig, inte trillar dit. Han påstår att han inte kommer att göra det för att han äter så mycket citrusfrukter. Det återstår att se…