Vi har fem killar som gått ut gymnasiet nyligen. Två av dem har redan flyttat, de tre resterande ska också göra det så småningom men än så länge är det inte helt spikat vad nästa steg ska bli.

Benny har fotbollen och hoppas på att få en plats på något universitet med hjälp av den. Zakayo har jättefina betyg och drömmer även han om att läsa vidare. Brian funderar fortfarande men har många tankar och idéer.

Vi får se var det slutar.

Att gå sysslolös under tiden är dock inget alternativ och när de andra ungdomarna skulle tillbaka till skolan fick de ge sig ut och försöka hitta ett jobb istället.

Inte alldeles lätt i Kabale men de lyckades.

Så tillsvidare arbetar Brian på en supermarket och de två andra på ett snickeri.

Fotboll i Kabale har länge förknippats med manliga spelare. Fram till för bara något år sedan existerade i princip damfotboll inte i staden.

Idag ser det annorlunda ut. Numera är sporten både accepterad och prioriterad. Man satsar på den.

Ett exempel på det är våra tjejer Immaculate och Daphine som inte bara är uttagna till skollaget utan också blivit erbjudna stipendier för sina bolltalanger.

Kul!

Snart spelar de, liksom killarna, distriktsmästerskap.

Häromdagen var det jippo på Kabale Stadium, en av de stora teleoperatörerna som hade ett event om jag förstod det rätt.

Musik, tävlingar och massa skoj för de yngre.

Självklart ville grabbarna inte missa det!

Läsaren Katarina undrade över de av våra killar som studerade i Kampala förra året.

Svar:

Ian var mycket riktigt en av de som gick i skolan i Kampala tillsammans med James, Tugume och Brian (han gick då sitt sista år och har nu gått ut).

Tiden i Kampala var lärorik för alla men långt från problemfri. Vissa upplevde strul med tränare där det som utlovats inte överensstämde med verkligheten. Vi märkte också att deras studier blev lidande för att man som fotbollsspelare ofta missade lektioner och skolorna verkade bry sig mer om deras perstationer på planen än studieresultaten.

Dessutom har de haft mycket hemlängtan och känt att de kanske inte var riktigt redo att ta klivet till huvudstaden ännu. När de fick erbjudande från skolor i Kabale valde de därför det alternativet i stället och tänker att spel i Kampala kanske kan bli aktuellt igen längre fram. Vi får se hur det blir. James och Tugume går nu i alla fall på Kigezi High School som är en annan fotbollsgigant i Kabale och St Marys största rival. Fördelen med båda är att de sätter höga akademiska krav på alla sina elever, inklusive fotbollspelare.

Det ska bli spännande att se hur det går när de snart ska mötas i de årliga distriksmästerskapen.

January och Bright gick ju ut grundskolan innan jul och fick toppbetyg om ni minns.

De fina resultaten innebar att de var behöriga till nästan vilken gymnasieskola som helst. Nu är de inte bara duktiga i skolbänken utan även vassa på fotboll och av den anledningen har de, tillsammans med Ian, blivit erbjudna stipendier på en av Kabales främsta skolor St Mary’s College.

En skola där man visserligen har ett stort fotbollsfokus men också lägger mycket vikt vid den akademiska biten. För att få gå där måste man hålla ett visst snittbetyg, oavsett hur duktig spelare man är.

Bra, tycker jag.

Och de trivs berättade Alex som var och hälsade på dem i helgen. Det är en fin skolmiljö, dessutom har de tydligen flera kompisar som också går där.

Väldigt svårt att föreställa sig vad de gått igenom, våra nya pojkar. Tänk vad det gör med ett barn att bli lämnad ensam att ta hand om sig själv på det viset.

Något vi märkte direkt var deras behov av närhet. De vill vara med någon hela tiden, gärna hålla om och krama. Smyger sig in när någon står och har ett samtal för att få hålla deras hand.

Vi såg också hur överväldigande det var för minstingen Award när han gjort sig illa och fick tröst och omplåstring.

Tacksam för att få ett plåster på en skadad fot.

Så fel att en åttaåring inte ser det som en självklarhet.