Halloween är inte något som brukar uppmärksammas särskilt mycket i Uganda och vi har inte lagt något fokus på det tidigare. Men med läget som det är nu, med en massa tid att fördriva, passade det bra att ägna en eftermiddag åt att karva pumpor.

Väldigt fina blev de!

Inne på vår tomt hålls det förstås i ordning för det mesta. Med jämna mellanrum kör ungdomarna en runda runt huset, ställer i ordning, plockar kvarglömda saker och småskräp.

Ibland tar de också ett varv utanför grinden där det tyvärr alltför ofta ser ut som en mindre soptipp. Områdets allmänna ”garbage center” ligger ett stenkast bort men dit tycks inte alla hitta. Och kommunen brukar sällan göra något mer än att tömma containern och rensa precis intill.

Roberts mamma gick dessvärre bort i fjol efter en lång tids sjukdom. Väldigt sorgligt. Och mycket jobbigt för honom eftersom han, på grund av pandemin och de restriktioner som varit, inte fick åka på hennes begravning.

Innan Robert placerades hos oss levde han och mamman ensamma i Kabale. Pappan var då okänd för oss, men med tiden har mer information kommit fram.

När Roberts mamma var gravid med honom lämnade hon av olika anledningar sin hemby, sin man och fem barn. Inte förrän nära inpå sin död återvände hon och i och med det har vi fått kontakt med pappan och Roberts äldre syskon.

Pappan bor i ett annat distrikt och det har funnits planer på att resa dit länge. När vi nyligen fick information om att han var allvarligt sjuk bestämdes det att det skulle ske så snart som möjligt.

Så förra veckan kom Roberts syster till Kabale från huvudstaden Kampala (där hon och övriga syskon arbetar/studerar) för att tillsammans med honom och vår socialarbetare Alex åka till byn där pappan bor.

Omtumlande för dem allihop såklart, men det blev ett väldigt fint besök där Robert togs emot med öppna armar och välkomnades av både pappan, släktingar och andra bybor.

Tyvärr långt ifrån något man kan ta för givet.

Att Robert skulle flytta ”hem” är inte aktuellt i nuläget. Pappan är som sagt sjuk och de äldre syskonen utflugna sen länge. Men han kommer definitivt åka dit så snart han kan igen och förhoppningsvis blir det även en tur till Kampala för att träffa sina systrar och bröder.

Robert med sin storasyster innan avresa

Vid pappans hus

Med sin pappa, syster och andra släktingar/grannar

Skolor är stängda till januari men kyrkor har fått öppna igen. Antar att man behöver mer tid för att planera återgången till skolan, för ser man till risk för smittspridning borde den i kyrkan vara minst lika stor.

Joram och Steven är i alla fall glada att de hävt restriktionerna, de har länge velat konfirmera sig och häromdagen var det äntligen dags.

Grattis killar!

Som jag nämnt handlar dagarna i Uganda mest om att få tiden att gå. Det är en väldigt ansträngd situation för både ungdomar och personal men alla gör så gott de kan.

Att komma på nya aktiviteter är inte det lättaste och ibland är gamla favoriter faktiskt att föredra.

Det mesta i matväg brukar gå hem men friterad cassava är alltid ett säkert kort.

I veckan kom besked från ugandiska myndigheter att man planerar att öppna grund- och gymnasieskolor i januari.

Äntligen något att förhålla sig till.

Håller tummarna för att det blir så.

Om det går som tänkt är alla tillbaka i skolbänkarna i januari. Pias m.fl. kommer då dit för första gången på nästan två år. Inte klokt.