Medan våra barn och ungdomar är i skolan, ägnar vi stora delar av dagarna till att hälsa på nära och kära.

Alla utropar ”Oh my God!” när de ser Isaac och har svårt att tro sina ögon. Han har vuxit massor sen vi senast var här 2019.

Vi har funderat över hur han skulle reagera när han återvände och har pratat om det innan resan. Såhär långt har det gått superbra, han tycker det är roligt och spännande. Och gillar maten jättemycket.

En som uppskattar den ännu mer är Alex som saknar de traditionella ugandiska rätterna i Sverige.

Här äter de posho som vi blev bjudna på när vi besökte Benny.

Trodde aldrig dagen skulle komma men äntligen, äntligen är vi tillbaka i Uganda.

Overkligt att kliva in i sitt hem som man varit ifrån så länge. För att inte tala om att gå in genom grinden och träffa våra ungdomar och medarbetare.

Men fantastiskt att se dem igen.

Och att åter få sitta på favoritplatsen på verandan och njuta av livet i trädgården.

Under pandemin tog Albert examen i socialt arbete, men på grund av restriktioner blev det aldrig något ordentligt firande för honom.

När Benny nyligen tog sin examen i ”Public administration & Management” slog vi därför två flugor i en smäll och höll fest för båda.

Väldigt lyckat blev det!

Stort grattis igen killar – bra jobbat!

Vill också rikta ett innerligt tack till alla Er som stöttar och har stöttat oss genom åren. Det är Ni som gjort det möjligt för dem att studera.

För tio år sedan reste en ung kille från Västerås till Kabale första gången. Dennis. Han kom till oss som volontär med syfte att agera fotbollstränare, men blev direkt en i ETCP-familjen och har sedan dess varit nere flera gånger.

En person som betytt oerhört mycket för vår verksamhet och våra ungdomar.

I dagarna fyller han 30 år. Tyvärr kunde vi inte komma till hans firande men vi hade äran att träffa honom en stund i veckan när han var nere i Skåne och jobbade.

Fantastiskt kul att se honom och prata gamla minnen från Uganda.

Stort, stort grattis Dennis – hoppas att vi snart ses igen!

Dennis 2012

I helgen var de barn vi sponsrar med skolavgifter etc (men som inte bor hos oss) inbjudna på lunch. Det delades ut pennor, skrivböcker och andra nödvändigheter inför terminsstarten och gjordes en genomgång av skoluniformer och skor för att se vilka som har behov av nya.

Lite pyssel blev det också.

Västerås fritidsgårdar, som stöttar oss genom att panta flaskor och burkar som deras ungdomar samlar in, planerar en liten utställning och undrade om vi kunde skicka några teckningar från barnen.

Självklart!

Så några av verken kommer förmodligen inom kort att kunna skådas där.

Tusen tack igen säger vi till alla fina ungdomar i Västerås som är del av detta. Ni är fantastiska!

Efter en intensiv termin har ugandiska elever nu ett kort lov, på måndag är det dags att bruka allvar igen.

Men först ytterligare några dagars välförtjänt vila.

Och varv på cykeln gissar jag. Att den är både en och två storlekar för liten verkar inte ha någon betydelse.