Jag kommer ihåg första gången jag såg vårt hus och den där luckan från köket till matplatsen. Genast föreställde jag mig hur en kokerska skulle servera barnen måltider genom den.
Att det skulle bli Irene hade jag ingen aning om då. Men jag är väldigt glad att det blev just hon…
… OCH att hon fortfarande är kvar hos oss snart nio år och tiotusentals portioner mat senare.
Irene är och har varit en stor trygghet för våra killar och tjejer. Jag hoppas hon vill stanna hos oss minst nio år till.
Vad var det i erat hus innan ni kom dit?