Universitetsexamen, som sagt. Långt, långt ifrån en självklarhet i Uganda. Särskilt för någon med Alex bakgrund. Jag blev påmind om den när han skickade ett gammalt foto häromdagen.
När det togs hade de redan det svårt. Med en pappa som plötsligt blivit allvarligt psykiskt sjuk och en mamma som ensam skulle försörja sex barn. Alex har berättat hur han som liten fick arbeta på helger och lov (och ibland under skoltid) för att kunna ha råd med skolavgifter. Det var i den vevan han först kom i kontakt med Director och sedan hamnade hos oss.
Jag minns hur glad hans mamma blev när han kom ifrån Director och ser fortfarande framför mig hur hon sitter med ett stort leende på gräsmattan i vår trädgård den första och enda gången hon besökte oss.
Kort därefter dog hon nämligen.
När pappan inte längre fanns med i bilden ansåg hans släktingar inte att frun och barnen hade rätt till det hus som gått i arv till honom. De ville ha bort dem därifrån och en tidig morgon kom de med machetes och högg ihjäl mamman framför ögonen på yngste sonen.
…
Jag vet att hon hade varit väldigt stolt över Alex idag.
Det är vi också.
Wow, blir så berörd (och imponerad) av Alex och er också förstås, som hjälpt honom längs vägen <3 Stor kram
Bra jobbat av er allihopa!
Så otroligt fruktansvärt och sorgligt att höra att någon behövt genomlida något sådant men samtidigt är det fantastiskt att Alex får chansen att kunna hjälpa och stödja andra människor genom sin utbildning och det stöd ni gett honom.
Lägg gärna ut om man kan hjälpa andra hos er som är påväg ut från skolan och in på universitetet 🙂