Nya pojkar

Jag har inte berättat för er att det flyttade in två nya pojkar hos oss för ungefär en månad sen.

Diara och Award heter de och är tio respektive åtta år gamla. De har, likt de flesta andra grabbarna, inte levt på gatan men haft det otroligt svårt de senaste åren.

Deras familj splittrades när pappan dömdes till ett långt fängelsestraff och inte längre kunde försörja dem. I ren desperation tog mamman lån men eftersom hon inte har något jobb kunde hon inte betala tillbaka och när banken började jaga henne beslutade hon sig för att försvinna.

Kvar i familjens hus lämnade hon de två unga bröderna som i över 1 1/2 år fått klara sig själva. Då och då har mamman dykt upp korta stunder men har snabbt gett sig iväg igen.

Bristen på omsorg har naturligtvis påverkat dem mycket. Svårt att ens föreställa sig hur det skulle kännas att bli övergiven på det viset. De har också fått fysiska men och det var dessa som till sist fick en granne i deras by att larma de sociala myndigheterna, som i sin tur skickade dem vidare till oss.

När vi först mötte pojkarna hade de utslag över hela kroppen. Skabb skulle det visa sig. Som på grund av brist på behandling spridits. De hade infektioner i fötterna orsakade av loppor som tagit sig in under huden. Den yngste bekräftades också vara allvarligt undernärd.

Med tanke på den höga smittorisken var bröderna först tvungna att genomgå flera veckors behandling innan de kunde flytta in, men har nu dom sagt varit hos oss i en dryg månad och vi ser att deras tillstånd har förbättrats avsevärt. Utslagen har torkat och ärren kommer förhoppningsvis snart försvinna. Lopporna är också borta och de har mycket mer energi eftersom de får äta regelbundet, dessutom får de extra näring varje dag i form av ett slags jordnötssmör (som man i vanliga fall här ger till hiv-patienter eller svältdrabbade barn).

Hur länge de blir kvar hos oss vet vi inte. Vi har lyckats lokalisera mamman som ska komma och hälsa på så ofta hon kan. Hon lovade också att göra allt hon kan för att reda ut sina problem så att barnen så småningom ska kunna flytta hem igen och vi hoppas att de sociala myndigheterna ska hjälpa henne med detta.

Tills vidare är de alltså hos oss och det är vi glada för. De är två superfina grabbar och det är härligt att se dem leka och skratta. Få lov att ”bara” vara barn igen efter allt de varit med om.