Isaac har allt oftare börjat referera till ”när han var liten” när vi pratar.
Vadå, du är fortfarande liten, tänker jag.
Men det är han ju inte. Längre. De senaste åren, som för mig bara susat förbi, är för honom ett helt liv.
Märklig och smått överväldigande tanke.
 |
||
| Älskade barn. Ibland vill jag stanna tiden, men ändå inte. För att se hur du växer, både kroppsligt och intellektuellt. Allt du lär dig. Allt du lär mig. Så mäktigt. |
Dear Lilleman. How long we can call him with that name? Until he is 20?