Bright

Bright är 12 år.

 

Hans föräldrar dog när han var liten och han växte istället upp med sin farmor samt farbror som bor jämte henne. Farmodern är snäll, berättar Bright. Farbrodern är det inte. Det är han som stått för ”disciplineringen” och Bright har mottagit många hårda slag och ord under sin uppväxt. Förutom den hårda behandlingen har han alltid, överlag, känt sig utanför. Det fanns oftast mycket mer tålamod, tid och resurser för farbroderns egna barn, Brights kusiner.

 

En dag fick Bright nog och rymde.

 

Ett nytt liv på gatan tog vid och hur hårt det än var ansåg han det bättre än det hos sina släktingar. I två år levde han där innan han flyttade in till oss i december.

 

Att Bright är rädd för sin farbror är tydligt. Han vill absolut inte bo där och säger att han kan tänka sig att bo varsomhelst utom hos honom.

 

Sorgligt.

Vi har varit och besökt farmodern och hon verkar, precis som Bright berättat, vara en fin och omtänksam kvinna. Det stod dock klart att det är hennes son, Brights farbror, som huvudförsörjare är den som bestämmer. En tanke vi har är att kanske försöka fokusera mer på Bright och farmoderns relation och inte blanda in farbrodern så mycket. Möjligtvis skulle Bright, med ekonomisk hjälp från oss,  kunna flytta hem till henne så småningom. Det gäller dock att gå varsamt fram och se till Brights bästa. Ett steg i taget.

 

Nu fokuserar vi först och främst på att han ska vänja sig vid att gå i skolan igen. Såhär långt verkar det gå jättebra.

Vi hoppas att det fortsätter så.