En otroligt märklig känsla att träffa Isaac igen. Samma härliga lille kille men för mig känns det som att han har åldrats fyra månader över en natt. Det kommer nog ta mig några dagar att vänja mig vid tanken och lära känna honom på nytt.
Om han kände igen mig eller inte när vi först sågs vet jag inte riktigt. Han var i alla fall väldigt artig och kom och gav mig en kram men skyndade snabbt tillbaka till Alex trygga famn. Jag ville inte tvinga mig på honom utan låta honom närma sig mig när han kände sig bekväm. Och det tog inte lång tid. Det dröjde inte många minuter innan vi lekte kurragömma och när vi åt middag klättrade han upp på matbordet, snodde en potatis från min tallrik, flinade och stoppade den i munnen.
Rädd för mig är han uppenbarligen inte. Skönt.
 |
| Här är han. Potatistjyven. Observera hans lilla dreadlock, ha ha, Stidia tyckte att hans hår var för långt och visste inte om vi skulle klippa honom så hon tvinnade en liten knorr istället. |
Oj vad han har växt! Så kul att se att du är tillbaka! 🙂
hur reagerade de andra barnen när de fick se dig igen? 🙂
kram
amanda
Stor har han har blivit! 🙂 Skönt att vara tillbaka kan jag tro! Anna