Att träffa grabbarna igen

Någon frågade hur övriga grabbar tog emot mig när jag kom tillbaka. De var alla glada över att se mig och jag dem men kramarna är lite stelare än när de var mindre. Stora grabbar nu. Lika mycket ”skitungar” dock. Lillen kallade de mig och Pygmén när de insåg att en del av dem växt om mig över sommaren.

 

Det var bara två stycken som inte var så skojfriska när jag kom. De två killarna som ställde till oreda tidigare i sommar, om ni minns. Visst hälsade de, men höll blicken i marken och höll sig sedan i bakgrunden under resten av kvällen. Dagen efter kom de med ett brev adresserat till mig. Ett brev där de bad om ursäkt för vad de gjort och ett löfte om att de aldrig ska göra om det.

 

Jag sa till dem att jag givetvis förlåter dem och att jag är säker på att de aldrig kommer upprepa samma misstag. Samtidigt sa jag till dem att de ändå måste avtjäna sitt ”straff”, det vill säga indragen veckopeng resten av terminen, men att både jag, Alex och Andrew uppskattar hur de har uppfört sig sen det tråkiga inträffade och att vi nu har bestämt att de har lov att delta i aktiviteter utan vår närvaro, som till exempel den klassfest vi vet går av stapeln imorgon.

 

Det var de mer än nöjda med.