Det är svårt att skriva om planer för framtiden gällande projektet eftersom all eventuell utveckling kostar pengar och vi är som bekant inte garanterade några pengar från någon. Vi är hela tiden beroende av att Ni, fina, fina läsare skjuter till lite pengar när Ni kan, samt att vi har tur att då och då få en skjuts av till exempel ett skolprojekt, företag, kyrka eller förening.
Vi gör alltid en övervägning när det gäller att utveckla vår verksamhet. Har vi råd med det här? Går det att fortsätta på lång sikt? Om svaret är nej eller tveksamt avvaktar vi i regel. Till exempel undviker vi att börja sponsra för många barn eftersom vi inte vet om vi kan göra det under en lång tid. Hade vi kunnat hjälpa alla i behov av hjälp så hade vi självklart velat göra det men det går tyvärr inte. Vår ambition är kvalitet och långsiktigt tänkande. Vi ser så många projekt runtomkring oss som verkar få hybris, de ska höras och synas överallt och börjar sponsra hur många barn som helst. Ett år senare finns de inte längre och vem drabbas av det? Barnen.
Jag gör inte något som jag inte tror på till 100 %. Är jag inte övertygad om att vi kan genomföra något så låter vi det vara.
Som läget ser ut nu är det stabilare än det var i början (peppar, peppar). Ni är många som följer oss, en del skänker pengar regelbundet andra mer sporadiskt. Det är vi så innerligt, innerligt tacksamma för och jag hoppas att Ni vet att Era bidrag, vartenda ett av dem, är så otroligt viktigt för vår överlevnad. Utan Er går det inte. Det gör inte det. Är tanken att vi inte ska utveckla eller förändra alls? Självklart inte. Vi har många drömmar och ambitioner och jag är motiverad till tusen att fortsätta arbeta med alla nuvarande och förhoppningsvis även framtida ”skitungar” men vi kommer att ta det i den takt vi känner att vi mäktar med och se till att vi inte tar oss an något vi inte kan hantera.
Under 2013 planerar vi följande:
– Att ta in ytterligare barn i huset (två till fyra stycken). För att ha plats för fler barn måste mitt rum användas och därför kommer jag, när jag återvänder i oktober (åker hem och jobbar under sommaren som vanligt), att flytta till en lägenhet som ligger rakt över gatan från vårt hus. Där kommer också vårt kontor att finnas och lägenheten är även tänkt att fungera som ”utslussningsboende” för våra äldsta killar när den tiden är mogen. De behöver snart mer frihet och eget ansvar men vi tror det kan vara bra för dem att fortfarande ha nära till huset och oss. Och bra för oss att kunna ha lite koll innan det är dags för dem att stå på helt egna ben.
– Vi kommer att arrangera en egen fotbollsturnering i maj, vilket ska bli väldigt spännande. Om det blir lyckat är det eventuellt något som kan bli återkommande under skolloven. Den turnering som tidigare varit där har varit kantad av många problem och vi har ofta fått komma in och assistera för att det ska kunna gå runt och vi har blivit ombedda många gånger att ta över. Vi har sagt att vi ska prova en gång och se hur det går sen får vi se om folk vill att vi ska fortsätta. Ett nytt inslag den här gången kommer att vara en ny kategori med flicklag (om vi lyckas hitta tillräckligt med tjejer som är intresserade av att spela.)
– Göra mer efterforskningar kring den problematik ugandiska flickor möter och se hur vi i framtiden ska kunna hjälpa fler tjejer.
– Arbeta med att återförena gatubarn med sina familjer likt vi gjorde med Emmanuel. Självklart bör barn, om det är möjligt, bo hos sina egna familjer och om vi fångar upp barn innan de hunnit etablera sig på gatan tror jag det är enklare. Ofta är det ganska små medel som krävs för att ställa något tillrätta. Det kan handla om brist på skolavgifter eller mat och då är det såklart bättre att stötta med sådana saker istället för att låta barnet bo hos oss. Ju längre tid ett barn spenderar på gatan desto svårare är det att gå tillbaka till ”normala” familjeförhållanden. Vissa barn, ska också sägas, kan inte bo hemma hos sina familjer på grund av andra orsaker exempelvis våld, missbruk, psykisk/fysisk ohälsa etc hos föräldrarna eller vårdnadshavarna. Vår tanke är att försöka, tillsammans med myndigheter och förhoppningsvis även andra organisationer, kartlägga de barn som verkligen behöver rehabilitering och ett annat boende från de som kan bo hemma.
– Få vår stiftelse registrerad och även en hemsida lanserad med lättillgänglig information om vårt arbete. Det tar tyvärr längre tid än beräknat, stiftelsen för att vi har svårt att hitta en revisor vi har råd med och hemsidan på grund av att Therese pojkvän (som ska bygga den åt oss) blev allvarligt sjuk i höstas och därför inte kunnat arbeta med den som han planerat. Han är bättre nu, tack och lov.
Vad kommer att hända med Isaac?
När det gäller Isaac vill jag i nuläget inte säga för mycket eftersom ingenting är bestämt ännu men tanken är inte att han ska bo på barnhem i all evighet. Dock vill jag poängtera att han är en väldigt lycklig liten kille som har extremt många personer omkring sig som älskar och vill honom väl och jag tror inte han far illa av att bo här ett tag till. Många är fästa vid honom och det finns mer än en av de som arbetar här samt personer i vår närhet som har sagt att de i framtiden skulle kunna tänka sig att ta hand om honom som sin egen och det är på det viset jag hoppas att det blir. Att han får en egen ”förälder” men att han fortfarande har mycket kontakt med sina brorsor. När något är bestämt kommer vi självklart att informera Er om läget. Det ska också tilläggas att vi självklart inte på egen hand kan bestämma om hans framtid, i slutändan är det upp till de sociala myndigheterna i Kabale att avgöra var han har det bäst. Vi planerar också att se till att utredningen kring hur och av vem han
övergavs går framåt så att han kan få tillgång till den informationen
när han är mogen för det.
Det är så läget ser ut just nu. Vi är som sagt oerhört glada och tacksamma för all den hjälp och det stöd Ni ger oss men också ödmjuka inför det faktum att vi inte kan ta det för givet. Vi kan bara hoppas att Ni förstår vilken viktig roll Ni spelar i de här barnen och ungdomarnas liv och att verkligheten är sådan att vi faktiskt inte kan fortsätta utan Er.
Om Du kan och vill, snälla skänk en slant. Varenda krona är viktig.
HANDELSBANKEN
CLEARINGNUMMER: 6759
KONTONUMMER: 726 881 732
 |
| Ivan sniffandes lim på Kabales gator, våren 2010. |
.JPG) |
| Tack vara Er, har Ivan och de andra fått sin barndom tillbaka. |
Fantastiskt kul att läsa! Jag måste säga det igen Emma, du verkar vara en sån otroligt fin person. Även om arbetet med killarna måste ge dig SÅ mycket, så får man inte glömma bort vilka otroliga uppoffringar du gjort. De allra flesta svenskar skulle aldrig ens tänka tanken. Heja dig!
Kul att läsa att Isaac kanske får sin alldeles egna mamma/pappa, det vore ju toppen! Men vill ändå tillägga att jag tror att han skulle växa upp till en precis lika fin kille om han bodde i huset med brorsorna i fortsättningen också 🙂
Vill absolut skicka ett bidrag till er för att hjälpa till och jag ska också kolla upp möjligheterna att ge något mer stöd via min arbetsplats, som är en skola/förskola.
Bra att du väcker upp oss och ser till att vi skickar pengar.
Bra att du väcker upp oss och ser till att vi skickar pengar.
Jag för över lite extra förutom min stående överföring! Märker den med NÅNI.
Pengarna har kommit in på kontot. Tusen tack!
Härligt jobbat Emma! Gillar att du beskriver lite om dina framtidsplaner, både vad gäller det nuvarande hemmet och dina funderingar om att försöka hjälpa fler på olika sätt. Gillar också att du är så jordnära och inte far iväg utan att se till att det är hållbart! Ta hand om dig! Sätter in en extra slant den här månaden.
Hej, delade länken på FB med en uppmaning till alla som vill bidra till att göra det omöjliga möjligt. Hoppas ni får någon mer som bidrar!
En fundering jag har är om de som har/gör en stående överföring markerar det på något sätt så att du kan få en något bättre koll på hur framtida bidrag kan tänkas se ut? Vore inte det annars en bra grej? Jag uppmanar också alla att dela länken i sina sociala nätverk!
Många av de som skänker varje månad märker sina insättningar så lite koll har vi men det vore kanske bra att uppmana fler att göra detsamma. Tack för tipset och för att du delar, Kari!
Hej Emma!
Jag tycker att du/ni gör ett fantastiskt jobb och jag blir alltid berörd och glad av att kika in här! Det måste vara fantastiskt att få hjälpa utsatta barn på det viset. Men jag har en fråga, om man sätter in pengar på kontot, går det oavkortat till er då? Jag tänker på att ibland när man ger bidrag så försvinner det en viss procent i omkostnader etc. Jag är student och kan inte ge någon stor summa och därför tycker jag det är ännu viktigare att varje krona verkligen kommer fram. Vore tacksam om du skulle vilja svara på det 🙂
Hej!
Tack så mycket!
Ja, varenda krona går oavkortat till arbetet med barnen. Vi betalar vår ugandiska personal löner såklart men allt annat arbete från min sida och från andra volontärer sker utan ersättning. 100 % av det som skänks används för att på olika sätt gynna barnen vi är ansvariga för. En översikt av våra omkostnader kan du hitta här (den har dock ändrats en aning nu och kostnaderna är högre eftersom vi tar hand om fler men har inte hunnit göra en ny): http://skitungarna2011.blogspot.com/2012/06/lasarfraga-ar-framtiden-sakrad.html
Tack igen för ditt stöd och för en bra fråga.
Varma hälsningar
Emma Kock
Tack för ditt svar. Det låter bra att pengarna kommer fram utan avdrag någonstans. Efter att ha läst din blogg ett tag så känns det extra bra att skänka en slant, då vet man vart de tar vägen och förstår skillnaden som ert arbete gör.
Från och med nu så dubblar jag min regelbundna överföring. Troligen börjar det inte förrän nästa månad. Hoppas fler har möjlighet att göra det samma.
Från och med nu så dubblar jag min regelbundna överföring. Troligen börjar det inte förrän nästa månad. Hoppas fler har möjlighet att göra det samma.