Igår var det dags för Andrew att bege sig till sin hemby för att spendera några dagar hos sin mamma och sina syskon. Vi har lovat Andrew att hälsa på hans hem länge men det har aldrig blivit av för det är svårt att ta med alla grabbarna, svårt för mig att åka ensam och svårt för alex eller andrew att hänga med mig och lämna den andre själv med alla killarna. Men nu, eftersom det bara är de före detta sjundeklassarna som är hemma passade det utmärkt för oss att följa med.
 |
| Redo för avfärd. Nej, det är inte Brian som är chaufför fastän det ser ut så. |
 |
| Vi hann inte långt på de snirkliga vägarna förrän en spydde och en annan var på god väg. Mysigt. |
 |
| Stuart mådde pyton. Brian desto bättre och sprang iväg för att fixa medicin i form av en liten blomma som han hävdade att Stuart skulle tugga på för att må bättre. Smakade sådär ser det ut som… |
 |
| Vi fortsatte men tog flera pauser på vägen för att få frisk luft. Inte mig emot – vilken utsikt. Jag har sagt det förr men säger det gärna igen…Uganda är fantastiskt vackert! |
 |
| Framme. Vi promenerade mot Andrews hem. Hans lillasyster kom rusande när hon såg honom och slog följe med oss. Hon hade lunchrast och var på väg hem för att äta. |
 |
| Andrews hem. Här bor hans mamma. Men ävens hans pappa och pappans två nya fruar. |
 |
| Komplicerad historia alltihopa. Andrews pappa vill inte ha med mamman att göra längre och ägnar bara tid och pengar på de nya fruarna. Han kan inte jaga iväg henne från hemmet men gör livet allmänt surt för henne. Andrew och hans bror trakasserar han varje gång de är hemma och förnekar att de skulle vara hans söner. Antagligen för att de har arvsrätt och han är rädd att de ska ställa till bekymmer för honom. |
 |
| Vilken jäkla soppa. Kan inte nes föreställa mig hur det skulle vara att leva under liknande omständigheter. Mamman var tyvärr inte hemma just då och inte pappan heller. Däremot hans styvmamma som inte direkt gav honom ett varmt välkomnande. Väldigt kylig stämning. Det känns inte helt ok att lämna honom på det viset men vad vi vet så är pappan inte fysiskt våldsam utan snackar mest och om det skulle vara något har vi lämnat transportpengar åt Andrew så att han kan ta sig därifrån snabbt, mamman har även en mobil så att det kan ringa om det skulle vara problem. Jag har vetat att det är en svår situation sen innan men inte förstått att de allihopa, pappan, de tre fruarna och alla deras barn bor tillsammans på en så liten yta. Herregud. |
 |
| Det var som sagt inte så god stämning så vi tog en promenad… |
 |
| …området där Andrew bor är också känt för att där bor många pygméer och det fanns ett litet center/projekt för dem alldeles i närheten. Här en pygméekvinna med sin lilla, lilla bebis. |
 |
| Det är vanligt att barn ute i byarna tycker det är kul när det kommer mzungos på besök men detta var något utöver det vanliga. En hel flock ungar sprang efter bilen när vi åkte. |
 |
| Vi åkte till byns ”centrum” där killarna testade den lokala drycken obushera. Vansinnigt äckligt, tycker jag, men inte Benny och Brian. |
 |
| Ännu en pygmée, eller det var vad han hävdade i alla fall och ville av den orsaken tydligen ha pengar av oss. Good morning, sir, sa han till mig gång på gång. Hej, hej, sa jag artigt ett par gånger. Men han gav sig inte. Jag blev väldigt obekväm efter ett tag, vilket man kanske ser på bilden ha ha, och väste diskret till Alex att han skulle försöka få honom att inte följa efter mig men Alex tyckte det var roligare att ta foton på det hela, den jäkeln. |
Du är så häftig!!
Du är så häftig!!