Som jag sagt många gånger har killarna utvecklats och gjort fantastiska framsteg sen vi flyttade hit, nuförtiden tänker jag knappt på att de en gång levt på gatan men visst påminns man ibland, som tur är numera främst genom att de berättar historier om sitt tidigare liv.
Idag fick jag höra att en av våra kära gossar, som gatupojke, brukade stationera sig på lagom avstånd från de lite finare skolorna i stan på morgnarna när deras förskoleelever var på väg dit. Han visste nämligen att föräldrar till sådana elever i regel packar med dem mellanmål varje dag. Ett mellanmål som han bad om att få och om de vägrade väntade ett kok stryk.
Jädra skitunge.
Jag hoppas att Kabales småttingar går säkrare nu när vår kille inte längre behöver hotas och slåss för att få mat.
 |
| Ytterligare ett sätt för Kabales gatubarn att hitta mat |
Hej. Först och främst: vilket fantastiskt jobb du gör!!! Otroligt, verkligen!
Har en fråga till dig: Hur gick det till när ni fick killarna att bo hos er?? Alltså, hur gick det till när ni "haffade" dom på gatan ? 😉
Hej! Tack så mycket!
Liksom Kari skriver kan du läsa mer om hur allt startade här: http://skitungarna2011.blogspot.com/2011/02/vad-i-hela-friden-ar-det-har.html
Mvh
Emma
Hej. Först och främst: vilket fantastiskt jobb du gör!!! Otroligt, verkligen!
Har en fråga till dig: Hur gick det till när ni fick killarna att bo hos er?? Alltså, hur gick det till när ni "haffade" dom på gatan ? 😉
in och läs er mail 😀
Läser och svarar på mail så fort jag bara kan =)
Till anonym: om du läser blogginlägget den 20/2 2011 får du en bakgrund till hemmet. Till Emma, kanske borde du lägga upp en länk till bakgrunden på första sidan så att nytillkomna läsare kan sätta sig in i vad det handlar om?
Yours in solidarity, Kari
Yes, Kari, det har du rätt i. Ska ordna det =)