Välkomstpresent

När jag mötte grabbarna på flygplatsen hade de, som jag berättat tidigare, en bukett plastblommor till mig som de blygt lämnade över. Väldigt rart. Under Kampala-resan berättade de för mig att i huset väntade en ännu bättre present.

När vi kom hem överlämnade de en gåva till mig som de valt ut själva och köpt för egna pengar. Spännande. Vad kunde det vara? Jo, en liten prydnadssak i plast med en klocka, små lådor och när man öppnade locket – en dansande ballerina. Just den saken hade det av någon anledning skrikit Emma om. Så till den milda grad att de blivit förtvivlade när de kom tillbaka till butiken, dagen efter de valt ut vad de skulle köpa, och fann butiken stängd. De tvingade då Alex att ringa butiksinnehavaren och be henne komma och öppna istället för att gå till en annan affär. Fantastiskt. Pojkarna var väldigt noga med att visa att prislappen satt kvar och hur mycket de hade spenderat. Det vore snyggt att prova i Sverige, lämna prislappen och poängtera hur mycket man betalat.

Jag blev hursomhelst oerhört glad och rörd över att de tänkt på mig.

Mina älskade skitungar.