Idag fick jag veta något som gjorde mig oerhört äcklad, sorgsen och förbannad. Vi har aldrig hört pojkarna säga nåt om att de blivit sexuellt utnyttjade när de levde på gatan, men vi har aldrig heller tidigare tagit upp frågan för diskussion. Idag kom ämnet på tal när vi satt och pratade med ett par av dem. Jag bad Alex att fråga dem rakt ut om de någonsin blivit utsatta för nåt sådant. De namngav en man i Kabale som tydligen är känd pedofil, flera av killarna sa att han några gånger erbjudit dem pengar i utbyte mot sexuella tjänster men att de vägrat och att de lyckats fly undan honom. En erkände dock att han en gång inte lyckats komma undan, att den här mannen tvingat av honom hans kläder och sedan våldtagit honom.
Fy fan. Fy, fy, fy fan.
Stackars liten, vad är det för barndom han ska komma ihåg?
Vet inte vad jag ska säga men hela min kropp blir knottrig av ilska när jag läser det här! Oftast läser jag den här bloggen för ett dagligt skratt och glömmer bort hur hemskt killarna har haft det (med ditt skrivsätt känns det ibland som att jag läser en bok, nåt att tänka på kanske?).
Heja dig och alla de som hjälper dem! Sätter in en liten (men välmenande) slant till lite mys eller förnödenheter.
Vilken modig kille som vågade berätta iaf. Det är inte ofta killar vågar det, speciellt inte i Afrika. Nu när vi vet är den enklare att ge honom stöd.
Karin: Ja, visst blir man arg när man hör sådana hemskheter. Fruktansvärt. Oj, vilken fin komplimang. Tusen tack för den och för din donation!
Hanna: Det är som du säger ett väldigt känsligt ämne, särskilt i Afrika. Killarnas förklaring till pedofilens beteende var att han är uppvuxen i djungeln bland vilddjuren och att det är därför han blivit som han blivit. De ser på saker och ting på ett annat sätt. Milt uttryckt.
Ja ett annat synsätt. Som sagt, min sambo är från Uganda och trots att han har bott i Sverige sen 2-3 års ålder så har han ett ganska (givetvis i mina ögon) udda synsätt på saker och ting. Men, vi diskuterar och resonerar och försöker förstå varandra. Ibland är det svårt, ibland är det lätt. Men han måste få ha sin övertygelse lika mycket som jag måste få ha min (nu tror han ju inte att pedofiler är uppvuxna i djungeln men iaf). Skillnaderna har gjort vårt förhållande till ett av de mest intressant och givande jag har haft i mitt liv. Jag önskar att min sambo vårdade sitt Ugandiska arv bättre, men tyvärr är han ganska försvenskad i sitt sätt (trots vissa konstiga synsätt).Finns mycket som är fint i Ugandisk kultur och mycket som är mindre fint. Men ack vilket öppet och vänligt folk.
man mår illa när man hör det och det gör ont i hela min kropp när jag läser detta… tackar gud för att dessa killar med hjälp av er kärlek och omtanke ändå verkar klara sig fint med tanke på deras förflutna. och det är modigt av dem att tala om det.. fortsätt med ert fina arbete.kärlek till er!!