Resfeber?

Jag är inte riktigt kry idag. Eller ”jag e faktiskt lite fuuuuuuuk”, som jag säger med ynklig röst till pappa för att fiska sympati (funkar sådär). Nej, men har faktiskt ont i både kropp och knopp. Typiskt nu när det är så mycket som ska fixas. Får hoppas att det det försvinner lika fort som det kom.

Aje har, enligt uppgift, uppfört sig exemplariskt hos sin pappa. Det är stort. Det är väldigt stort. Ni anar inte vilka problem de haft tidigare. Oj, oj, oj. Kanske någon gång i framtiden Aje och Ambrose kan flytta hem igen. Det vore ju himla fint. Men viktigast är att de har en bra relation, oavsett var de bor.

Alex berättade om begravningen igår. Det hade tydligen varit ett riktigt spektakel. Kyrkan, i vilken släktingen var medlem ville av någon anledning inte hålla i cermonin. Förmodligen för att de inte kunde betala tillräckligt och för att den avlidne inte ansågs som en tillräckligt frekvent kyrkobesökare. Där stod hela begravningssällskapet redo med kistan och så vägrade prästen att dyka upp. Kvinnor började tjuta att det var djävulens verk. Andra vill leta upp den där prästen för att säga honom ett och annat.

Aje och Ambroses pappa satte igång en riktig show. Han tog till orda och förklarade upprört att han nu minsann var redo att lämna den kyrka som han tjänat så länge. Att deras religion var åt fanders och att de  kunde dra åt samma håll. Ungefär.

Till slut dök det upp präster ifrån Pentocostal Assemblies of God istället och så många nya medlemmar har de nog aldrig tidigare värvat under en och samma eftermiddag.

Så kan det gå.