Alex har bott i Kampala i flera år och var den som kom med förslag på vad vi skulle hitta på. När han sa att det fanns ett nöjesfält var jag säker på att han skämtade. Det var jag tvungen att se med egna ögon. Så lördagen spenderades på Didi’s World, Ugandas största (enda?) nöjesfält. Det bestod av ett hopplock av karuseller och vattenrutschbanor från nittonhundrafrösihjäl. Det spelade ingen roll. Vi hade superkul!
En förväntansfull Buddha gör entre |
Piratskeppet |
Alltså, det här kan ha varit årets roligaste händelse. På nöjesfältet fanns ett piratskepp, ni vet ett sånt som finns på många svenska tivolin också. Jag varnade killarna innan vi steg i karusellen att de kanske skulle tycka det var obehagligt. HA HA HA, skrattade de. ”You think we fear this one?”. Båten började pendla så sakta, sedan mer och mer. Paniken började synas i deras ögon. Gapskratten övergick i småfnitter som snabbt ebbade ut. När det gungade som mest skrek de rakt ut och grät som små barn ”PLEEEEAAASEEE, PLEEEEAAASEE STOOOOOOP!!!” Mannen vid spakarna stannade karusellen och i chocktillstånd satt några ynkliga stackare som bara ett par minuter tidigare varit tuffast i stan. Ha, ha, lite synd om dem men oj vad kul det såg ut. efteråt kunde de själva skratta åt det hela och fortfarande debatterar dem vem som var mest rädd. Åh, jag önskar att jag hade filmat det hela. Vilken syn.
Vi fortsatte till ett elektriskt tåg, de krävde att först få veta hur snabbt det gick innan de klev på. Det var en väldigt lugn och sansad åktur och när vi kom till radiobilarna var de sitt gamla jag igen. Ja, radiobilarna sen, också en syn jag sent ska glömma. Ivan snurrade runt typ 15 varv och förstod inte att han skulle vrida ratten på andra hållet. Radiobilarna var en av deras absoluta favoriter. De åkte om och om och om igen.
Ivan & James |
Ian tyckte det var väldigt festligt att köra radiobil |
Bläckfisken var min favorit men det var inte så många som vågade åka den med mig. Andrew och Tugume var tuffa och tyckte det var skoj. Buddha också, trots att han bad om att få uppsöka en toalett efteråt, ha ha.
Tugume & Andrew |
Lugna åkturer verkade vara de flestas grej och småttingarna uppskattade en liten motorcykeltur.
Ian |
Ivan |
Ambrose |
Även bergochdalbanan för barn var uppskattad |
Innan vi åkte hem blev det någon timme vid vattenrutschbanorna som sattes igång efter att jag skällt ut X antal tivoliarbetare. De påstod att de inte fungerade men Alex hade hört att de inte ville sätta igång vattnet för att vi var så få som skulle åka. ”Se till att få igång vattnet”, sa jag. och efter många om och men lyckades mekanikern mirakulöst få igång maskineriet. Jag misstänker att han tryckte på en grön knapp med texten ”ON”. Det var tur det. Vilken grej det visade sig vara. Pojkarna hade aldrig sett något liknande tidigare och åkte för glatta livet. Särskilt Buddha och Brian uppskattade, de vågade sig till och med på de snabba banorna.
Högt var det |
James |
Aje |
Buddha sköts ner i vattnet som en kanonkula
|
På kvällen åkte vi in mot centrum för att pojkarna skulle få gå till marknaden och köpa lite souvenirer för sin sparade veckopeng. Jag beslöt mig för att inte följa med. En viting i sällskap när man ska pruta är ingen god idé så jag, Gwanga och Brian (som inte hade några pengar att spendera) gick för att leta upp något ställe att ta en läsk ifrån och vänta på de andra. Vi hittade en restaurang på andra våningen i ett hus. Vi hade en himla tur. Just som vi kommit upp på andra våningen, avslutades en fotbollsmatch i närheten och galna fotbollssupportes strömmade ut. Jag vet inte hur det hade gått med oss om vi fortfarande varit kvar på gatan. Det var fullständigt kaos. Nu kunde vi istället i lugn och ro beskåda tumulten uppifrån.
Lördagen var ännu en dag vi sent ska glömma.
Lämna ett svar