Vissa pojkar var så upprörda igår att de inte hade någon aptit, de skippade middagen och gick och lade sig istället. När de vägrar mat, då vet man att något inte står rätt till. Och tydligen påverkade gårdagens förlust inte bara barnen. Stidia och Irene som hjälper oss med hushållet, var även de och tittade på matchen. De tyckte så synd om våra grabbar, att tårarna rann även hos dem. Vilken cirkus.
Jag skypade med grabbarna i förmiddags och de hade väl återhämtat sig något men var fortfarande väldigt upprörda över domslutet som gav motståndarlaget en straff. Så är det i sportens värld, sa jag. Nästa gång blir det förhoppningsvis till er fördel istället. Håll huvudet högt och snacka inte för mycket om domaren, det får er bara att verka som dåliga förlorare. Fokus på fredagens avgörande istället. Kom igen!
Igår missförstod jag Alex. När han sa att turneringen skulle avgöras på fredag och att våra grabbar fortfarande har chans att kamma hem det, trodde jag att de skulle spela en match men det ska de inte. De är beroende av hur det går i turneringens sista match. Oj, det blir en rysare. Värre att sitta vid sidan om än att vara inne på plan och kriga. Laget de förlorade mot igår måste alltså förlora sin sista match för att vi ska gå segrande ur turneringen. Det blir tufft.
Hur det än går har jag lovat dem att de ska få ha lagfest på kvällen och fira en välspelad turnering.
Lämna ett svar