Ikväll gråter pojkarna så att tårarna sprutar.
Vad har hänt? Har någon dött? Är någon sjuk? Har det hänt en olycka?
Nej. (peppar peppar)
De förlorade dagens viktiga match i fotbollsturneringen. Under stor dramatik, tydligen. Det stod länge 0-0. När det närmade sig slutet blåste domaren (felaktigt, enligt Alex) straff för motståndarlaget som sen vann med 1-0. Besvikelsen hos våra grabbar visste inga gränser.
Men som jag sa tidigare i veckan – det skadar nog inte om de förlorar då och då, även om det såklart svider att höra att de är ledsna. Det här kommer de att lära sig mycket av. Imorgon har tårarna torkat och då kan de förhoppningsvis börja fokusera på sista matchen som ska spelas på fredag. Fortfarande ligger de i topp i tabellen och har chans att ta hem bucklan. Oh, spännande!
På fredag håller vi tummarna för att det går vägen. Eller hur?
Självklart håller vi alla tummar att de ska ta hem bucklan på fredag.
Kan tänka mig deras känsla om de vinner. En annan positiv sak är ju att det stärker deras självförtroende. Att se att DE KAN om de har viljan. Och med vilja kommer man långt…..och det kommer dina pojkar att göra. Det är jag ganska övertygad om med eran positiva pedagogik och kärlek. Hejja Emma's boys.
Kram Linnea