Vårt julfirande gick som planerat och bjöd på mycket mat, dans, lekar och skratt. Tyvärr är det dock nog det som skedde när festen var över vi kommer förknippa den här julen med.

När musiken tystnat skjutsade vi Fatana till hennes hotell i stan och lämnade tillbaka högtalarna vi hyrt. Grabbarna höll då på att plocka undan och göra sig redo för att sova.

Utom en.

När vi kom tillbaka cirka en halvtimme senare fick vi veta att en av killarna ställt till en väldig oreda. Tydligen hade han fått tag på alkohol, var märkbart berusad och ville inte sova utan fortsätta festen någon annanstans. Min kollega Richman och de andra grabbarna försökte lugna ner honom men lyckades inte, istället tog han sig ut i trädgården där han sen klättrade över vårt staket.

Eftersom han var kraftigt påverkad och visade ett aggressivt beteende beslutade vi att följa efter honom så att han inte skulle råka illa ut eller skada någon annan. Dessvärre hann vi inte mobilisera oss tillräckligt innan katastrofen var ett faktum.

Vi hade Isaac med i bilen så jag och Alex gick först för att lämna honom hos våra äldsta killar medan Richman och vår nattvakt Johnsson försökte följa efter vår pojke. Därefter gick allt oerhört snabbt. Så snart vi lämnat Isaac satte vi oss i bilen och körde i den riktning de begett sig,  efter bara ett tiotal meter kom Richman emot oss och berättade att de hittat pojken men att han var skadad.

Förmodligen hade man trott att han var en tjuv så några boda-boda (mc-taxi) chaufförer hade gett sig efter honom och arresterat honom på det sätt civilbefolkningen ofta gör här. Det vill säga genom att en mobb ger sig på och misshandlar förövaren. Pojkens räddning blev ett par säkerhetsvakter i närheten som kommit och skrämt bort dem. Några ögonblick senare nådde Richman och Johnsson honom.

När de sa att han blivit slagen insåg jag inte allvaret i situationen och blev alldeles förtvivlad när vi nådde fram till honom. Han låg livlös på marken och blödde kraftigt från både näsa och mun.

Fruktansvärt.

Jag trodde först han var död men de försäkrade mig om att han andades.

Snabbt bar vi in honom i bilen och körde i ilfart till sjukhus medan vi konstant höll koll på hans puls och andning.

Pojken var som sagt mer eller mindre okontaktbar och läkaren menade att det kunde bero både på det kraftiga alkoholintagen men också på att han fått motta slag mot huvudet. En av de värsta nätterna någonsin följde. Så många tankar som snurrade. Chock över hur snabbt en situation kan urarta och hur någon som bara timmar tidigare dansat och haft roligt nu låg medvetslös på sjukhus.

Lyckan och den enorma lättnaden när pojken framåt morgonen vaknade och började prata är obeskrivlig.

Fortfarande kvarstod förstås undersökningar för att utesluta inre blödningar etc men framåt lunchtid kunde man konstatera att han haft änglavakt och som klarat sig undan med en blåtira, sprucken läpp och en baksmälla han sent ska glömma.

Eftermiddagen ägnades sen åt samtal med pojken. Först tillsammans med en släkting till honom och sedan enskilt innan vi åkte tillbaka till huset där alla förstås varit oroliga för honom och väldigt glada att se honom tillbaka.

Det här var en av de värsta incidenterna vi någonsin haft. Den har skakat om alla rejält och vi kommer naturligtvis att prata mycket både med pojken i fråga, de andra ungdomarna samt personalen för att förhindra att något liknande någonsin ska kunna hända igen.