Idag hade vi bjudit in de barn och ungdomar vi sponsrar eller har gjort tidigare. Många dök upp och det var fantastiskt och otroligt känslosamt att träffa alla.

Men SÅ kul.

En härlig eftermiddag och kväll fick vi tillsammans.

Fler bilder kommer imorgon.

Hade glömt hur litet vårt kök är men kommer hela tiden på gamla knep jag brukade använda för att underlätta matlagning och disk.

Några kulinariska mästerverk till måltider blir det inte. Frukttallriken efteråt går däremot inte av för hackor.

Lite krasslig så håller mig hemma idag och följer aktiviteterna i huset från balkongen.

Där är det fullt ös. Fotbollsplanen som vi alltid använder har nämligen stängts för allmänheten.

Väldigt trist.

Än är nog inte sista ordet sagt om det, men för tillfället är det vår trädgård som används av våra och andra spelsugna ungdomar i kvarteret.

I helgen ville våra yngsta och deras kompisar göra lerskupturer. Färdig lera finns kanske att köpa men vi behöver inte det, våra snälla grannar låter oss nämligen ta hur mycket som helst från deras mark.

Mycket uppskattat – men också ett tungt och väldigt skitigt jobb.

Fina skulpturer blev det till sist i alla fall.

Inget firande här men lika fint väder som vi förstått att det är i Sverige.

Vi tog en utflykt till sjön, sedan blev det fotboll och lek i trädgården.

Härlig dag!

Önskar er alla en fin midsommar hur ni än spenderar den.

Medan våra barn och ungdomar är i skolan, ägnar vi stora delar av dagarna till att hälsa på nära och kära.

Alla utropar ”Oh my God!” när de ser Isaac och har svårt att tro sina ögon. Han har vuxit massor sen vi senast var här 2019.

Vi har funderat över hur han skulle reagera när han återvände och har pratat om det innan resan. Såhär långt har det gått superbra, han tycker det är roligt och spännande. Och gillar maten jättemycket.

En som uppskattar den ännu mer är Alex som saknar de traditionella ugandiska rätterna i Sverige.

Här äter de posho som vi blev bjudna på när vi besökte Benny.